Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Vanner, Al: 40-timmarsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Al Vänner
komma därför att undergå en reell minskning. Deras oförändrade
penninglön pr vecka köper icke lika mycket som förut. Någon
faktiskt ökad köpkraft hos arbetarklassen får man icke, åtminstone icke
av den storleksordning, som man kanske väntat.
Om de arbetslösa förut haft understöd, innebär förändringen även
i detta fall, att detta understöd icke längre betalas av samhället utan
av arbetarklassen genom sänkta reallöner. Skulle så vara, att
samhällets hjälp bekostats med medel, som sedan icke nå investering,
d. v. s. användas till kapitalbildning, synes läget icke ha blivit bättre
utan snarare tvärtom.
Om genom arbetstidsförkortningen med bibehållen lön ett större
mått köpkraft går till arbetarklassen, synes detta dock kunna medföra
en god verkan. Denna ökade köpkraft bör nämligen i första hand
kunna antagas komma att bli använd för efterfrågan efter
konsumtionsvaror. Förutsättningarna för utökad produktion av dylika böra
bli bättre. En stabilare efterfrågan bör kunna medverka till ett
jämnare förlopp av produktionen på lång sikt. Som omedelbar hjälp
mot arbetslösheten synes verkan dock bli ringa.
Om arbetstiden förkortas lika efter hela linjen, kan det knappast
undvikas, att en del företag, som förut endast nätt och jämnt
förmått hålla näsan över vattnet, bli försatta i en så svår situation,
då omkostnaderna genom det höjda lönekontot stiga, att de
måhända nödgas slå igen. Det torde i första hand bli de mindre med
svagare motståndskraft, som icke orka med de ökade utgifterna. I
samma mån som en dylik följd inträder, följer också på dessa punkter
en ökad arbetslöshet. Det förefaller, som om detta vore en
erfarenhet, som man nu nödgas göra i Amerika. De större företagen synas
gå tämligen väl ihop, men de mindre lära ha det ganska svårt.
Om man i stället genomför arbetstidsförkortning endast inom vissa
näringsgrenar, bör det i främsta rummet vara möjligt inom på ett
eller annat sätt skyddade, d. v. s. främst hemmamarknadsindustrin,
eftersom exportindustrin i de flesta fall har att räkna med hårdare
konkurrens utifrån. Genom omfattande internationella
överenskommelser kunde väl konkurrensen hållas oförändrad, men det
förutsätter en någorlunda allmän anslutning. Hemmamarknadsindustrierna
äro emellertid genomsnittligt de, där löner och arbetsförhållanden ligga
bäst till. Det kan knappast anses rättvist, om man därtill vill
ytterligare gynna de inom dessa industrier sysselsatta med en kortare ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
