Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
Folkhögskolan och fackföreningsrörelsen.
Den, moderna fackföreningsrörelsen har nu kommit in i ett skede, där
storm och förvecklingar möta från många håll. En
fackföreningsmedlem måste i vår tid rikta blicken utåt. Det är inte bara på den egna
lilla arbetsplatsen och i den egna avdelningen, som han har att göra
sin insats. Men även diet egna intresset, att bevaka sin rätt vid
arbetsvillkorens bestämmande, kräver vidsynthet och kunskaper om de
ekonomiska sammanhangen. Det krävs dugande och insiktsfulla män på
alla poster, om kampen skall kunna föras på ett högt plan, värdigt
vår tid och dess människor. Detta betonas också i alla debatter, som
beröra fackföreningsrörelsens problem.
På de senaste tio åren, har mycket gjorts för att avhjälpa bristen på
dugliga fackföreningsledare. Folkhögskolorna ha mer och mer börjat
befolkas av det tuniga arbetets söner. Snart sagt varje fackförbund
lämnar numera stipendier till en eller flera av sina medlemmar för kurser
på olika folkhögskolor. Dessutom anordnas varje sommar speciella
ledarkurser vid landsorganisationens egen skola i Brunnsvik,
arbetarbild-mingens högborg. En fackföreningsmedlem, som genomgått de båda
vinterkurserna vid Brunnsviks folkhögskola jämte L. O.-skolans
sommarkurs, har alla förutsättningar att kunna göra en god insats i arbetet
för’den egna klassens ekonomiska frigörelse och andliga höjande.
Man kan sedan fråga sig om de verkligen göra vad de kunna. Ofta
hör man klagomål från olika förbund, att deras stipendiater gått
förlorade för rörelsen genom sin vistelse vid dessa skolor och att de inte
bli till någon nytta. Detta är nog i många fall sant och ingenting att
undra på. De få andra och högre intressen och lyckas också erhålla
bättre anställning tack vare sina förvärvade kunskaper. Därigenom
komma de bort från sitt föregående arbetsfält och äro således förhindrade
att lämna sin avdelning den hjälp, de annars skulle ha varit i stånd till.
Och mian har inte rätt att fördöma detta steg i en tid då
industriarbetaren och även alla arbetare i övrigt ha en tämligen osäker
anställning. Man vet numera aldrig vilken dag man kommer på listan över
permitterade arbetare. På grund av rationalisering eller andra
förändringar i driften, produktionsinskränkning genom minskad avsättning o.
s. v., kastas många arbetare på gatan, och det gäller då att kunna söka
andra möjligheter för sin egen och sin familjs försörjning. Talet om
att många follcskoleelever gå ifrån rörelsen på grund av den s. k.
bildningshögfärden bör man inte lägga så stor vikt vid. Visserligen finnas
de, som efter genomgången folkhögskolekurs ha stigit så högt i sitt
eget anseende, att de inte kunna ställa sig vid sina förra kamraters
sida, men dessa skulle i alla fall ha varit tämligen värdelösa. Glädjande
nog finnas emellertid även de, som efter studierna kasta sig in i arbetet
med fördubblad energi, och detta uppväger till fullo vad som i övrigt
går förlorat, och man har således ingenting att beklaga sig över.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
