Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5"ocia/iserhigsfrågan vid två partikongresser 331
kan placeras under rubriken socialiserad verksamhet, vägar, broar,
hamnar, offentliga byggnader, järnvägselektrifiering etc. Det har
varit en utvidgning av verksamheten inom det svenska näringslivets
socialiserade sektor. Samtidigt har emellertid en mycket betydande
del av krisprogrammet haft karaktären av stöd åt enskild
företagsamhet. Ännu mer: är det riktigt som vi hävdar, att våra åtgärder,
även de som faller inom ramen för den offentliga verksamheten, övat
gynnsamt inflytande på näringslivet över lag, då innebär ju detta,
att en övervägande del av krisprogrammets effekt har kommit det
kapitalistiska näringslivet till godo. Kanske kan det med fog sägas,
att krispolitikens offentliga ingripanden på vissa områden verkat så
att den privata verksamheten blivit varaktigt trängd åt sidan till
förmån för en produktion i samhällets eller kooperativa samfälligheters
regi. Till exempel inom byggnadsbranschen. Men att krispolitiken
varit någon egentlig och medveten socialiseringsaktion, den
uppfattningen torde knappast vara allmän, åtminstone inte på
socialdemokratiskt håll.
När kommunisterna velat säga något riktigt förkrossande om
Hendrik de Mans arbetsplan har de påstått att den är en plan för
kapitalismens tillfrisknande. Detta är ju i själva verket också
riktigt, eftersom Hendrik de Mans plan faktiskt pretenderar på att den
skulle verka stimulerande för hela det belgiska näringslivet, alltså
även för den ojämförligt större del som enligt planen skulle stanna
i privat regi. Detsamma låter sig med lika rätt sägas om den
kris-hjälpspolitik, som under fyra års tid bedrivits i Sverge under
socialdemokratisk ledning. Vilket ju inte hindrar att vi och andra finner
resultatet bra. Vi skäms inte ett spår vid påståendet att vår politik
verkat konjunkturstimulerande, d. v. s. kommit vårt i övervägande
grad kapitalistiska näringsliv att repa sig och tillfriskna. Och detta
helt obekymrat om hur mycket eller hur litet som blivit socialiserat.
Med utgångspunkt från vad som nyss anförts om
socialiseringsfrågans behandling vid 1932 års partikongress kunde någon ha
väntat sig, att 1936 års partikongress skulle på den punkten arta sig till
ett räfst- och rättarting. leke nog med att den väntade diskussionen
samt utformningen av ett aktionsprogram i socialiseringsfrågan
praktiskt taget uteblivit. Utan också socialiseringsnämndens definitiva
slutbetänkande låter alltjämt vänta på sig. Någon egentlig kritik i
det stycket förekom emellertid icke vid 1936 års kongress. Nu kan
det med fog anmärkas, att socialiseringsnämndens ledamöter haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
