Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Karl Fredriksson
skats". Och i utlåtandets kläm hemställde partistyrelsen "att
kongressen beslutar hänskjuta utformandet av ett aktionsprogram i
socialiseringsfrågan till partistyrelsen, som därvid har att föranstalta om
en prövning av socialiseringsnämndens förslag och uttalanden".
I det uttalande som sedan gjordes i socialiseringsfrågan heter det
bl. a. (kongressprotokollet, sid. 513—14):
Tillförsikten att kapitalismens system skall inom sig alstra självläkedomens
krafter får allt tveksammare uttryck. Arbetarmassorna och växande folklager
vid deras sida ställa som aldrig förr sina förväntningar till en. genomgripande
samhällsomdaning. Kampen mot krisens verkningar ställer folkets rena
självbevarelsedrift i förgrunden som ögonblickets första självklara omsorg. Men
den har en naturlig tendens att vidga sig till en kamp för kapitalismens
avlösning genom en av socialismens anda behärskad hushållning. Detta läge
ställer socialdemokratin i varje land inför större uppgifter och tyngre ansvar än
någonsin.
Den svenska socialdemokratin, medveten härom, fattar som en sin
ofrånkomliga plikt att inom vår nationella hushållnings ram, utifrån det svenska
samhällets sociala struktur, organisera samhällets socialistiska
omvandlingsprocess. Härför kräves en socialiseringsai/ion, vars fullföljande genom
växlande förhållanden nu blir partiets största, ja väsentliga uppgift.
Det fanns redan då röster som tyckte det var lite för magert att
vänta på den utredning som skulle komma. En talare yttrade:
Jag tror jag kan säga att vi som rest hit som ombud och med det största
intresse avvaktat att få höra Sandler i socialiseringsfrågan, hade väntat något
mera än vi fingo. En kungl, kommitté har ju arbetat i många år och kostat
landet stora summor för att utreda på vad sätt en socialisering skall kunna
ske. Vad har nu Sandler att bjuda? Så vitt jag förstår är det helt enkelt
ingenting.–-Här ha våra tidningsredaktörer alltifrån Arthur Engberg
och till den allra minsta lilla partitidning i åratal hållit på att deklarera att
det är ute med kapitalismens samhälle.–-Men då man frågar parti-_
styrelsen och herrar tidningsredaktörer, vad de vilja sätta i stället, så ha de
ingenting att föreslå. Här har icke vid kongressen framkommit ett enda
förslag, som visar upp vad som skall göras i någon enda punkt för att skapa
bättre förhållanden. Jag skulle verkligen i detta sammanhang vilja hemställa
till tidningsredaktörerna att inte ta munnen så full och inte skriva så mycket,
om det nu inte sker för att narra arbetarna och få dem att tro att man kan
göra mer än vad man i själva verket kan. (Ernst Lindqvist, Halmstad.
Kongressprotokollet, sid. 447.)
Sedan dess har ju socialdemokratin med sin krispolitik både ställt
upp ett aktuellt handlingsprogram och genomdrivit detta program i
väsentliga stycken. Men det har näppeligen varit ett
socialiseringsprogram. Det är sant att programmet innefattat många arbeten som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
