Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Karl Fredriksson
att alla hittillsvarande reformer och ingripanden "inom det
kapitalistiska systemets ram" ännu icke visat sig tillräckliga att förebygga de
periodiska kriserna eller att upphäva det kapitalistiska systemets
klassiska följdföreteelse, utsugning och massfattigdom. Därifrån
drar man den slutsatsen, att vad som hittills icke lyckats kan över
huvud taget icke lyckas ens till någon del. Så gör man på
ofullständiga grunder teorier, vilkas praktiska funktion på sin höjd kan bli
att hos en och annan försvaga viljan och lusten till ett praktiskt
reformarbete. <$j$tj
De socialdemokrater återigen, som har händerna fulla med
vardagens praktiska göromål, har inte alltid fallenhet och i varje fall
sällan tid för teoretisk analys. Man menar också, att om reformistisk
politik inte avskaffar det kapitalistiska samhället, så är denna politik
ändå ett arbete som får lov att göras, om inte arbetarklassen skall
trängas tillbaka i ett sämre läge än den har. Och många som hädar
den reformistiska politiken i ord brukar vara med om att prisa den
i gärning. Både kilbomare och sillénare i kommunalstyrelser och i
riksdagen drar villigt sitt lilla strå till det kapitalistiska samhällets
förkovran. Under sådana förhållanden är det ju egentligen ganska
kuriöst att vidhålla vittnesmålen om reformismens död
Att en socialisering i etapper åtminstone icke under sitt första skede
kan väntas avskaffa kriserna och det kapitalistiska systemets
olägenheter kan ju från reformistisk synpunkt icke vara ett avgörande
argument mot en sådan socialisering. Lika litet som det får utgöra ett
argument mot vår praktiska reformpolitik att den icke ger oss allt
på en gång. Men om en socialisering etappvis icke i sin tur skall bli
en besvikelse — och för att man skall kunna utan hinder av
tvångsföreställningar bedöma var våra krafter med största effekt kan
koncentreras under närmaste framtid — är det skäl att på förhand
försöka göra sig en verklighetstrogen föreställning om hur de första
resultaten av en direkt socialiseringsaktion kan komma att se ut.
I vårt nuvarande ekonomiska system och i enlighet med tankevanor
som är utbredda även bland arbetarrörelsens folk bedömes ett
företags ekonomiska duglighet icke så mycket efter dess förmåga att
ställa varor och tjänster till människors förfogande, men så mycket
mer efter dess förmåga att lämna avkastning på investerat kapital.
Ifråga om vissa ensartade förnödenheter och tjänster är det
visserligen möjligt för ett oifentligt företag att slippa mäta sig med
privatkapitalistisk konkurrens. Det gäller t. ex. postverk, telegraf, kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
