Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5"ocia/iserhigsfrågan vid två partikongresser 335
munala gasverk etc., där företagsamheten antingen av tradition anses
förbehållen offentlig myndighet eller av tekniska och
organisations-mässiga skäl utesluter konkurrerande privatföretag. Men redan ett
sådant företag som statens järnvägar nödgas hävda sig i konkurrens
med privatkapitalistisk företagsamhet. Och detta kan till på köpet
bli en konkurrens som tvingar det offentliga affärsföretaget att hävda
sig under ogynnsamma, för att icke säga obilliga betingelser.
Statsbanorna kontra motortrafiken bjuder i detta stycke åtskilligt av
principiellt intresse. I den konkurrens som råder mellan järnvägar och
motortrafik, belastas järnvägarna av vissa förpliktelser och
taxebestämmelser som blivit dem ålagda med hänsyn till vad man ansett
vara ett gemensamt samhällsintresse. Bland annat en differentiering
i fraktsatserna, så att varor med lågt värde pr viktenhet pålägges
lägre fraktsatser än högvärdigt gods. När det så inträffar att
motortrafiken snappar åt sig det högvärdiga godset — för vilket
järnvägsfrakten är relativt hög — och låter järnvägarna behålla det
lågvärdiga godset, för vilket järnvägsfrakten är i motsvarande grad lägre,
då kvarstår likväl kravet att det offentliga trafikföretaget skall klara
sig under dessa konkurrensbetingelser. I annat fall kommer det
privata trafikmedlet att inför allmänheten framstå som odisputabelt
överlägset. Det offentliga företaget skall vidare fylla vissa krav mot
sina anställda, ta särskilda hänsyn vid rationalisering samt över
huvud taget fungera som mönsterarbetsgivare. Kan icke dessa krav
uppfyllas — statens järnvägar tvingas ju av konkurrensen att gå
tämligen hårdhänt fram åtskilliga gånger — så ställes det
samhällsägda företaget i gapstocken, och man får ordentligt höra hur
hänsynslöst det behandlar sitt folk. Privatföretaget kan mera saklöst
sätta de anställda i sticket när konkurrensen skärpes. Ty där har man
aldrig väntat sig något annat.
Det samhällsägda företaget av här åsyftad typ kan ändock inför
den allmänna opinionen uppvisa ett sakligt starkt betyg på en viktig
punkt. Nämligen däruti, att arbetskraften gärna söker sig till och
gärna kvarstannar i dessa företag. Det är väl i vissa fall bättre
direkta förmåner, men framför allt den större tryggheten som
uppskattas.
Mera tvivelaktig blir uppskattningen av det samhällsägda företaget
när det gäller ett sådant område, t. ex. skogsdrift och träförädling,
där staten vid sidan av de privata företagen arbetar på någorlunda
jämställda villkor såväl ifråga om marknadsbetingelser som ifråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
