Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Madsén, Lars: Samhälle och individ. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLE OCH INDIVID
EN ÖVERSIKT AV SISTAÅRETSGRANNLANDROMANER
Av LARS MADSÉN.
En levande litteratur både skapar sin tid och är barn av sin tid.
Den gissningen är därför inte omotiverad, att i en kommande
generations ögon vår tids sociala intressen, vid sidan av dess
psykoanalytiska, skola utpekas som en av de mera markanta strömningarna. Det
sociala elementet i litteraturen är inte av i går eller ens av i förrgår,
men det har i våra dagar på ett sätt som ej förut gjorts till program.
Samhället har ryckt in i litteraturen i alla sina nationalekonomiska,
masspsykologiska och politiska skepnader. Som symptom kan man
iaktta, hur motivkretsen förändras, de mest moderna författarna
skildra arbetet eller andra komplicerade händelseförlopp, där
kollek-tiviteten, samspelet mellan grupper och individer är det väsentliga.
Själva gå författarna f. ö. gärna i grupp. En av vetenskapen
inspirerad saklighet eftersträvas; den kan visserligen ofta diskuteras, men
försöket är i alla fall en moralisk tillgång.
Individen däremot är för denna avancerade modernism av
underordnat intresse — vad betyder en i mängden — sysslandet med hans
själslivs alla skiftningar stämplas som sjuklig dekadens, medan just
den psykologiska personskildringen varit absolut dominerande i vår
tidigare romanlitteratur.
Här i Norden höra så extremt moderna och artistiskt renodlade
romaner alltjämt till undantagen, men blandformerna mellan
gammalt och nytt äro legio, många författare ha helt enkelt inte kunnat
undgå att komma i beröring med tidsfrågorna. Sedan ett eller två
decennier kunna vi tala om ett socialt genombrott, om en ny social
mentalitet i litteraturen.
Inte minst i Danmark ha de nya idéerna funnit jordmån. Trots
detta lider dagens danska romanlitteratur av en viss fattigdom. Den
saknar inte intelligenta och ambitiösa skribenter, den saknar inte
intresseväckande program, den saknar inte litterära gruppbildningar
och stimulerande skärmytslingar och minst av allt saknas det
romaner. Tvärtom. Jättestora ocb hårdkokta ligga volymerna i
försvarliga travar uppå disken, med frenetiskt allvar och närmast tysk
grundlighet ha författarna arrangerat sina väldiga material —
saklighetens avigsida — och man blir ibland frestad att kalla en bok bra
bara därför att den är kort. Framförallt i de moderna romanerna
saknas värdefulla egenskaper, som vi lärt oss betrakta som speciellt
danska, humor, gott humör, "lune". I vissa gamla religioner måste
man nalkas guden leende; fordra verkligen den nya tidens gudar
motsatsen eller är denna dysterhet bara ett litterärt mode? Hur som helst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
