Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Madsén, Lars: Samhälle och individ. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhälle och individ
343
Den sociala skildringen griper lika litet som alla de
kvasivetenskapliga resonemangen. Men griper gör den personliga, besvikna
gam-malmanston, som ibland hörs som en skälvan i rösten. Det är
livsnjutningen och kärleken sedda ur åldrandets synvinkel som är
bokens vackraste tema, ett individuellt problem alltså och inte något
samhälleligt. Dr Renualt valde att leva om sitt liv vid mogen ålder,
han längtade att få den njutning han i sitt första strävsamma liv
avstått ifrån, men hade lärt, att "det er en Vildfarelse at tro at
Ungdommen skulde være følsom, fordi den er ny i Huden, det forholder
sig omvendt, til Følsomhed svarer en aandelig Kapacitet, som
sna-rere hører Alderen til". Han blir förälskad i den unga simmerskan
Kielstra, som är Afrodite från Kyrene levandegjord, raffinerat
skildrad, men "Ungdom og Ålderdom er skilte Verdener, selv indenfor
samme individ! Alderdommen kan vide noget om Ungdommen, men
Ungdommen ved ikke noget om Alderdommen og bryder sig ikke
om at kende den". Renaults dröm om kärleken blir en bitter kalk att
tömma. Han filosoferar över vad man skulle kunna kalla den
erotiska generationsmotsättningen och över ungdomens moral, bland
bokens bästa partier, men blir svidande slagen på nypan av sina egna
teorier.
Lustresan blir under berättelsens gång allt allvarligare, skämtet
skärpes, man märker under alla skenbart nyckfulla snedsprång
författarens underfundigt uttänkta plan. Revolutionen medför bara, att
överklass och underklass övertar varandras låter, kvar över båda står
kapitalet, och när hela båtsamhället till sist går under, räddar sig
alltjämt kapitalet över till det nya riket. När tillvarons råa och
primitiva krafter rasa, gå de ut över den intelligente och förfinade
läkarens drömmar; det är en ensam och resignerad gammal man, som
följer båten i djupet. Renault fick inte uppleva det han tänkt sig, när
han skrev under kontraktet, därför kommer han bitter, men med sin
längtan efter livet i behåll, åter till herr Asbest, som alltså går miste
om sin stek.
Man kan diskutera i vilken mån denna nästan preciöst
utspekulerade och dubbelbottnade bok är en djup bok. Kommer man till
resultatet, att det kanske i grund och botten inte är så mycket Joh. V.
Jensen har sagt, så måste man dock erkänna, att han sagt det
överdådigt. Vill man degradera boken till en förströelseroman, så ger
den i alla fall mer behållning än flertalet tendensromaner.
Författaren är road av att chockera, han gör det glänsande artistiskt, han
är gnistrande kvick, målar passager av strålande skönhet, är virtuos
i detaljerna och har ett språk som ingen annan. En sådan
underhållning får man ej se ned på.
Det samhälle, som på avstånd och i stora drag skisserades upp av
salongskonversatören Jensen, få vi hos proletärförfattaren Harald
Herdal i en visserligen starkt beskuren men realistisk närbild.
Varken miljön eller berättelsen är precis strålande, men författaren har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
