Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Wigforss, Ernst: Den borgerliga samlingen och den folkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Ernst Wigfo]rss
"folklig" grund ända upp i regeringen. Det kom annorlunda, väl
delvis därför att "vågmästarelinjen" också lockade, och
huvudtendensen under hela återstoden av 1920-talet och fram till valet 1932
valutan tvivel, att föreställningen om de borgerliga såsom en naturlig
gruppering gentemot socialdemokraterna blev allt allmännare
godtagen.
Hur denna utveckling bröts genom erfarenheterna under den
ekonomiska krisen och "böndernas" omvändelse till en exparisionistisk
krispolitik, utgör själva bakgrunden för den nu aktuella diskussionen. För
första gången sedan det gamla "vänsterblockets" dagar visade sig
ansatser till en majoritetsbildning, inom vilken socialdemokratin
spelade en framträdande roll, och som hade till uppgift att genomföra
en rad av sammanhängande och delvis långtgående åtgärder. Inför
de utsikter, som sålunda yppade sig, till en samling på "folklig"
grund, var det naturligt att de övertygade anhängarna av den
"borgerliga" samlingen såsom det riktiga svaret på socialdemokratins
samhällskritik och positiva reformförslag skulle inrikta sina krafter på
att spränga den nya fronten, helst så att i och med detsamma skapades
förutsättningen för en borgerlig majoritetsbildning.
Det första anloppet gjordes som en frontattack mot hela
krispolitiken, i den mån, naturligtvis, som denna ej direkt berörde jordbruket.
Landstingsvalen 1934 torde ha övertygat de flesta om att denna
an-fallsväg tills vidare var oframkomlig. Härnäst valdes en sidolinje,
där utsikterna voro större. Det var arbetsmarknadens reglering och
tredje mans rätt. Under närmare ett års tid framställdes lösningen
av denna sista fråga såsom ett allt överskuggande intresse för det
svenska samhället. Av kända skäl rann anloppet vid 1935 års
riksdag ut i sanden, och sedan dess har man hört föga talas om denna
nationens livsfråga. Efter två misslyckade försök lyckades det tredje,
då vid årets riksdag en "borgerlig" majoritet bildades kring en viss
lösning av försvarsfrågan, och då samma majoritet vägrade att godtaga
socialdemokraternas anbud om samförstånd, varigenom majoritetens
försvarslösning skulle ha förbundits med vissa garantier ifråga om
beskattning och sociala reformer.
Denna framställning av de sista årens politiska historia — som,
inom parentes sagt, bara återger en inom socialdemokratin
förhärskande och i vida kretsar utanför detta parti gängse tolkning av
händelserna — innebär på intet vis, att man skulle förneka uppriktigheten
hos de politiska grupper som gått till storms mot socialdemokratin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
