Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Madsén, Lars: Samhälle och individ. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhälle och individ
421
i blodet, intet hat, intet patos, och författaren har inte kunnat sätta in
honom i något sammanhang, inte lyckats ge någon social bredd åt
arbetslöshetsproblemet, han har för övrigt knappt sett några problem
alis i den arbetslöses liv utom det hur man skall förmå pantbanken
att ta den gamla rocken. Johnsen är ledsamt nog den ende bland
årets författare, som behandlat ämnet.
En annan debutant är Kaare Fasting, som i "Havet gav" har givit
en skildring från fjordarnas fiskarliv. Inte heller han är någon
färdig konstnär, men han kan vad han skriver om och återger det med
intensitet. Vi lära känna en rad kraftmänniskor, djuriskt starka
existenser, som jobba så ögonen bli blodsprängda. Slagsmål, rus,
arbete, mat och parning fyller tillvaron, som saknar alla ideella mål,
men bäres av en lidelsefull äregirighet och en ärvd stolthet över
fädernas duglighet. Ett stycke animaliskt liv skildrat i ett hårt
replik-mättat språk, späckat med svordomar. Denna roman är om någon
individualistisk, den sysslar ej ens med den kollektivitet som kan
finnas i ett fiskarlag, den är starkt påverkad av övermänniskotanken
och tycker sig inte ha någon anledning till sociala betraktelser.
Året har bragt ännu en anmärkningsvärd roman om fjordarnas
fiskarbefolkning, Andreas Markussons "Forlat os vår skyld". Han
har berett större plats åt fiskarklassens sociala spörsmål, men inte
heller han har vidgat skildringen till att omfatta hela fiskeflottan
eller kustlandet utan har också stannat vid den enskilda båten,
fjorden och stugan. Även denna är en psykologisk roman och
grundtemat är kampen mellan det onda och goda i en mannasjäl.
Visserligen är huvudpersonen en banbrytare, som bland annat söker
organisera traktens fiskare men dessa hans strävanden ses likväl ur hans
personliga synvinkel, de ha inte plats på annat vis än t. ex.
barndomsminnena. God iakttagelse, klart språk, efterlämnar respekt men ingen
reservationslös beundran. Det är en god men litet blek litteratur.
Med "Tårnvekteren" har Johan Falkberget fullbordat sin stora
trilogi "Christianus Sextus" om den stora gruvan i Röros.
Falkberget är en romantiker, som i en rad stort anlagda scener vill episkt
skildra gruvan och livet kring densamma. Han har samlat ett stort
material ur arkiv och tradition, men har inte smält det så väl, att inte
boken verkar en smula museum. Originalnotiser om dödsfall och
olyckor samt brevcitat o. dyl. ligga här och var framlagda i monter
och en lagom anhopning av etnografica och skrock ge än mer
intryck av en för ali del stämningsfull skräpkammare. En dunkel
he-denhöston tillsatt med en lagom mängd lutherdom och en lätt
bom-basm ger skildringen dess mystik, man märker en strävan efter glans,
fantasi och äventyr, som diktaren ej alltid är vuxen. Svulstigheten
ligger nära. Det som försonar är den äkta hembygdskänslan, man
förstår, att bygdepatriotismen på Rörosvidda i Falkberget ser sitt
stora lokalgeni. Boken har ett visst antikvitetsvärde, stoffet ger den
en viss patina liksom gamla tavlor ha utan att därför vara konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
