Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Madsén, Lars: Samhälle och individ. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
Lars Madsen
Den andra romanen är Joel Lehtonens "Putkinotko", i Bertel
Gripenbergs översättning kallad "Ödemmkens barn", ett av den finska
litteraturens klassiska verk. Sillanpää skildrar bönder i västra
Finland, Lehtonen torpare i östra, och han ger en utomordentlig,
förälskad skildring, kryddad med ali livets must och smuts, helt enkelt
strålande. Den låte jätten Käkriainen i sin gamla damhatt och alla
hans ungar, hans get, kor, hans käring och hans grisar, hans svärmor
och hans gamla höna, alla beskrivas med outsäglig ömhet och
saklighet i ali sin lort och fattigdom, med en omständlig, utomordentligt
effektfull berättarkonst och en härlig humor. Boken skildrar en enda
dag på torpet, men genom att följa alla familjemedlemmarna får man
på denna dag reda på allt som kan vetas om detta hus. Impulsiva,
omedelbara till kyss och hugg, lättrörda stå dessa människor i intimt
förbund med naturen, deras omedelbarhet och gränslösa naivitet
passar endast ihop med dagg, höängar och nötkreatur. Planlöst som
aporna i Djungelboken leva de sin dag under lek och slagsmål, knappt
har någon fått något i händer förrän det kastas för något annat som
lockar.
Det är ett stort episkt mästerverk, som man med glädje måste se
tillgängligt för svenska läsare. Utan social tendens lär det likväl
mycket om liv och mentalitet bland Ostfinlands fattiga och man har
inte svårt att finna Judas Käkriainens ståndpunkt i Finlands
inbördeskrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
