Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Wigforss, Ernst: Kring monopoldebatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING MONOPOLDEBATTEN
Av E. W.
Ända sedan det ögonblick då man inom högern och folkpartiet
upptäckte, att den socialdemokratiska regeringens monopolutredningar
hade ett oväntat bruksvärde i den politiska agitationen, ha dessa
partier strävat att ge åt frågorna om statsmonopol en central plats i
striden mellan partierna. Socialdemokratins hela ekonomiska politik har
framställts såsom förkroppsligad i planerna på en monopolisering i
statens hand av partihandeln med kaffe och bensin. Här hade man
början till den allmänna socialiseringen.
Socialdemokraterna ha gentemot dessa utläggningar starkt
understrukit, att monopolutredningarna kommit till för att undersöka om
det inte kunde finnas andra vägar att skaffa staten inkomster än
ökade skatter. De ha frågat, om inte de borgerliga själva kunna se
det löjliga i att uppfatta utredningar om kaffemonopol och
bensinmonopol såsom den svenska socialdemokratins första stora framstöt för
att göra samhället socialistiskt. Men med dessa invändningar mot
försöken att blåsa upp utredningarna till orimliga proportioner ha
socialdemokraterna inte velat säga, att de äro blinda för det sammanhang,
som kan finnas mellan partiernas allmänna syn på näringslivets
problem och deras inställning till tanken på nya finansmonopol.
Ett samhällsföretag är ett samhällsföretag, av vilken anledning det
än tillkommit. Varje gång det allmänna visar sin förmåga att effektivt
organisera någon del av produktion eller distribution, desto svårare
blir det att påstå, att det allmänna sköter sina företag sämre än
enskilda, och att nya samhällsföretag därför hålla produktionen nere
och göra välståndet lägre, än om allt låge i händerna på det privata
kapitalet. Det kan icke ha undgått någon, med vilken försiktighet
våra monopolfiender handskas med redan existerande
samhällsföretag som statens järnvägar eller telegrafverket eller tobaksmonopolet
eller spritcentralen eller systembolagen. Hade de därifrån kunnat
hämta exempel på samhällsföretagens bristande effektivitet skulle
varningarna för "socialiseringen" ha fått en helt annan klang.
Men det är just sammankopplingen mellan den traditionella
anti-socialismens oföränderligt återkommande argument mot statsdrift och
den aktuella monopolagitationens behov för ögonblicket, som bereder
svårigheter. Den borgerliga "fronten mot socialismen" kan inte
undvara föreställningen att privatkapitalismen är mera effektiv än stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
