Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Wigforss, Ernst: Kring monopoldebatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
E. W.
kapitalism eller statssocialism. Staten kan inte — säger man — göra
något lika "billigt" som enskilda. Den kan inte organisera lika väl,
inte följa med i utvecklingen, inte driva fram tekniska förbättringar.
Det slösas med pengar och arbetskraft.
Många människor skulle antagligen vara mera böjda för att sätta tro
till denna antisocialistiska förkunnelse, om den inte just nu av en ödets
ironi fått kopplas samman med agitationen mot finansmonopolen. Ty
denna agitation kräver inte, att staten framställes som en dålig
organisatör och statsföretagen såsom slösaktiga och ineffektiva. Tvärtom.
Antimonopolisternas enda verkliga vapen är att skrämma de anställda
med arbetslöshet. Och därför måste de erkänna staten såsom en
utomordentligt effektiv organisatör, som i vissa fall kan sköta
produktion och fördelning med den största sparsamhet ifråga om kapital och
arbetskraft. Mycket större än som är möjligt för konkurrerande
privata företagare. Hur mycket bensinstationerna kunde minskas i
antal utan olägenhet för konsumenterna, får väl den pågående
utredningen ge besked om. Kaffeutredningen lämnade uppgiften, att
rosterierna bara behövde hållas igång två dagar i veckan året runt för att
tillfredsställa den svenska marknadens behov.
Fronten mot socialism och socialisering lider därför just nu av en
tydlig inre upplösning. Man vill inte släppa den gamla agitationen
mot socialismen såsom samhällsfarlig, därför att den skulle betyda
sämre produktion. Man kan icke heller undvara skrämseln med
arbetslöshet som en följd av statlig rationalisering. Men förr eller
senare måste man välja. Det går inte länge att inför tänkande mänskor
framställa en ökad statsverksamhet som hinder för näringslivets
effektivitet, samtidigt som det enda aktuella exemplet på denna hotande
statsverksamhet främst anses visa sin farlighet genom en alltför
effektiv organisation.
Men det finns också en annan fråga om de politiska partiernas
inställning till näringslivet, varöver monopoldebatten kastat ett oväntat
ljus. Det är den olika synen på privatmonopol och statsmonopol.
Den föreställning om skadlighet, som sedan gammalt är förbunden
med ordet monopol, är praktiskt taget helt hämtad från de privata
monopolens värld. Ett privatmonopol betyder nämligen, att somliga
enskilda kunna skaffa sig oberättigade förmåner t. ex. genom att
tvinga köpare att betala oskäliga priser. Det innebär, att vissa
enskilda utestänga andra enskilda från en näring eller en inkomst. Men
ett statsmonopol är alla medborgares gemensamma egendom, i vars
avkastning alla äro delaktiga. Om det missbrukas till förfång för nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
