Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Ekman, Nils Gösta: Om idealismens otillräcklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
Nils Gösta Ekman
anledning att fråga sig, om vi som kallar oss demokratins förkämpar,
har någon gnista av samma trosglöd att möta anstormningen med.
Socialismens och demokratins idealism står utan tvivel nu på
avskrivning bland stora lager av den europeiska ungdomen. Den
framstår för den fascistiska och nazistiska ungdomen som något oerhört
förljuget och föraktligt och något ohjälpligt förgånget. Vi som ännu
förskonats från diktaturens farsot och som håller fast vid
socialismens ideal, vi måste allvarsamt rannsaka oss och fråga, om vår egen
idealism är tillräckligt stark och kampberedd att möta liknande
angrepp.
Måste vi inte, om vi är ärliga, erkänna, att mycket av vår
idealism var bara vackra ord? När vi for ut mot de rika för deras
själviskhet, frågade vi oss då någon gång allvarligt, om vi verkligen
själva skulle frivilligt dela med av vårt överflöd, ifall vi plötsligt
bleve rika? Eller skulle vi medverka till skattelagar, som kännbart
beskure våra tillgångar? När vi ofta förde fraser om kamp och
uppoffringar på våra läppar, menade vi då inte innerst inne, att det
var andra som skulle gå före och ge betäckning?
Det är lätt att vara idealist och försvara sin tro, så länge det inte
kostar något annat än ord och så länge man får krypa bakom en
organisation och slipper slåss på eget ansvar. Det är exempelvis
synnerligen lätt att skriva under en resolution om blockad av vissa
varor, men det är inte lika lätt att göra ett kännbart ekonomiskt
offer genom att köpa precis samma vara till dyrare pris. Tron på
resolutionernas egenvärde belyser obarmhärtigt idealismens
otillräcklighet. Som manifestation behöver en resolution i själva verket inte
betyda någonting alis. Den nya tidens våldsmän har heller ingen
överdriven respekt för den sortens viljeyttringar. Verkligheten har
alltför ofta visat, att dylika ting har föga mer än pappersvärdet.
Det må åter i rättvisans intresse framhållas, att begreppet idealism
ingalunda är entydigt. Den anförda kritiken riktar sig bara mot en
form av idealism, som jag emellertid tror har en dryg del av
skulden till demokratins trångmål ute i Europa. En dylik idealism
är inte tillräcklig att trygga demokratins bestånd. Därtill krävs en
annan och djupare idealism hos demokratins försvarare.
Det är en genomgående böjelse hos idealisten att skjuta de
avgörande livsfrågorna över i framtiden och vänta på att andra ska
hålla jämna steg eller helst gå före på vägen till idealens
förverkligande. Idealisten drömmer gärna om framtidens idealmänniska
men glömmer alldeles bort, att han kanske skulle kunna förverkliga
denna idealmänniska redan nu i sitt eget liv. Den kapitalistiske
idealisten tror inte sällan också på ett kommande samhälle av
jämlikhet och broderskap, men han vill inte inse, att han redan i det
bestående, bristfälliga samhället kan dela med sig av sitt överflöd
och sålunda bana väg för idealsamhället.
Den som inte är beredd att omsätta sina ideal i verkligheten, så
snart minsta möjlighet erbjuder sig, hans idealism är bara en förgylld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
