Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Från läsarna
nämligen att hela historien och dat mänskliga livet vandrar två vägar,
stridens eller samarbetets vägar, antagonismens eller associationens
vägar. »Den sociala vetenskapen är förnuftets samklang med social
praxis», skrev Proudhon.
Varför misslyckades då dessa rörelser? Varför misslyckades den första
Internationalen? Tiden och Internationalen själv var inte mogen. Var
därför Internationalen en utopisk rörelse? Säkert skulle det inte falla
många in att vilja påstå det. Däremot fortsätter man med att bedöma de
försök, som de franska rörelserna voro, med det gamla omdömet.
Det har sagts att det är först i våra dagar som den franska
revolutionen 1789 riktigt kan fattas. Nu börjar konturerna att visa
sig klart och tydligt, det långa tidsavsnittet möjliggör en objektiv
iakttagelse. Så ock med den s. k. utopismen. Nu först kunna vi riktigt
börja förstå de förslag som de franska rörelserna i början av
1800-talet kommo med. Det gäller att revidera vår uppfattning om denna
socialistiska period.
Allt det som här har tagits fram såsom det typiska om den s. k.
utopismen torde väl vid närmare iakttagelse inte stå som något absolut
ouppnåeligt. Både dess praktiska och ideella riktning synes vid en modern
kritisk forskning bestå provet. Frågan om banken är väl av avgörande
betydelse i våra dagars sociala politik. Ropet efter förnuft och ordning
blir ju starkare för varje dag. Mer än tillförne torde väl Proudhons
ord kunna gälla: »Där förnuft och logik härskar, råder frihet. Där
frihet råder är allt våld bannlyst.»
Det som nu börjar att bli en offentlig sanning för stora sociala
grupper, det var redan dessa rörelser medvetna om. Kan man då med
fog bibehålla denna uppfattning om den s. k. utopismens ideer och
praktiska förslag? Den som förstått det föregående förstår också att
här gäller det en omrevidering av ett omdöme som under långa tider
stått hindrande då det gällt att objektivt kunna bedöma dessa rörelser
i Frankrike. I våra dagar då det står klart för var och en att
samhällsproblemet är en organisationsfråga, då man varje dag hör orden
»det hela är oförnuftigt organiserat» då förstår man också att dessa
franska socialistiska rörelser i lika hög grad som den senare
marxismen sökte tolka och utnyttja den sociala verkligheten. När man då
närmare tränger in på hela problemet i dess vidd och finner att klyftan
mellan dessa inte är så stor utan att var och en representerar olifka
tider och sociala skikt, då visar sig detta ord utopism vara ett
fullkomligt felaktigt omdöme.
Dessa franska rörelsers ideella krafter ha åter i en tid av förtryck
och organisationsfrihetens förkvävande blivit aktuella. I de länder
där nu socialismen kämpar under förbjudna former där har åter den
s. k. utopismien fått en glansperiod. Överskattningen av det ekonomiska
har fört det därhän att tron på människan åter förts fram. Man låter
inte längre situationen styra sig själv, människan har fått tillbaka något
av sin skaparförmåga. Det senaste uttrycket för denna inställning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
