Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 10 okt. 1936 - Alegård, Gustaf: Kvinnoöverskottet i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnoöverskottet i Sverge
507
ket, vilket ju var mest utbrett bland männen. Detta missbruk
förekom särskilt under förra hälften av 1800-talet och kan nog förklara
denna periods höga siffra. Det ohejdade superiet tycks ha haft sitt
maximum på 1820-talet, varefter det så småningom avtagit.
Brännvinskonsumtionen har även haft som följd att den nedsatt särskilt
männens motståndskraft mot såväl tuberkulosen som mot de ideligen
uppdykande farsoterna av olika slag.
Redan Wargentin lade, som vi förut nämnt, särskilt märke till
kvinnornas större "liflighet", varmed han menade deras större
motståndskraft mot döden. Han skriver: "At det til kropps styrka eljest
svagare Könet icke dess mindre är til lifs-krafter starkare, och
härdigare at motstå döden, är här tydeligen ådaga lagt, än det tilförne
varit. De flästa hafva trott, at Qvinkönets befundne större liflighet
endast härrört af dess i allmänhet mer indragna och ordentliga
lefnadssätt och mindre tunga arbete; men at sådane omständigheter
ej äro enda orsakerne, samt at grunden til denna olikhet ligger
förborgad i sjelfva Naturen, skönjes oemotsägeligen däraf, at skilnaden
är redan rätt märkelig i sjelva födslen och uti ungdomen, då bägge
könens lefnads art är enahanda." I detta sista har Wargentin
naturligtvis orätt, alltså att det skulle föreligga en naturlig skillnad i de
båda könens motståndskraft mot döden. En sådan hypotes är
givetvis alltför konstlad i och för sig, och den motsäges dessutom till
fullo av senare tiders erfarenhet. Det förhåller sig nämligen så att
differensen mellan dödstalen för män och kvinnor avtagit sedan
1800-talets mitt. Under åren 1816—50 t. ex. hade mankönet 12 proc. högre
dödlighet, d. v. s. att på 100 avlidna kvinnor kommo 112 avlidna
män. Denna överdödlighet har sedan minskats oupphörligt: på
1850-talet var den sålunda 10,2, på 1880-talet var den 7,5, 1901—10 var
den blott 3,8 och 1911—20 3,2 proc. Under 1800-talets sista hälft dog
det sålunda absolut sett fler män än kvinnor, men på grund av att
männens överdödlighet minskats har ett omslag skett vid sekelskiftet,
så att under innevarande århundrade ha flera kvinnor än män avlidit.
Under 1920-talet dogo i genomsnitt årligen 35,552 män och 37,386
kvinnor, vilket på hela decenniet gör ungefär 18,000 fler kvinnor än
män. Detta förhållande har givetvis kraftigt bidragit till att minska
kvinnoöverskottet. — Männens dödstal är numera lägre än
kvinnornas; år 1932 var det sålunda 11,39 pro mille för mankön och 11,74 pro
mille för kvinnkön. Härvid är emellertid att märka att
åldersfördelningen spelar in, ty om man undersöker förhållandet inom de
särskilda åldersgrupperna, så befinnes inom alla grupper utom åldrarna 30
—-40 år kvinnkönets dödstal vara lägre än mankönets. Att likväl det
allmänna dödstalet är högre för kvinnor än för män beror på att
antalet kvinnor i de högsta åldersgrupperna väsentligt överstiger
antalet män inom samma åldersgrupper. Här ha vi i förbigående sagt
ett gott exempel på vilka fällor statistiken kan gillra för den i sådana
stycken obevandrade, något som ger ett skenbart berättigande åt
uttrycket "statistik och lögn"!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
