Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 10 okt. 1936 - Myrdal, Alva: Populära vägar inom psykologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
Alva Myrdal
och dess resultat. Han har vidare relaterat ett eget
laboratorieförsök att efterkontrollera vissa hypoteser. Inställningen till
psykoanalysen är fördomsfritt vetenskaplig och om den också inte — vilket
med ett enda kapitel skulle vara för mycket begärt — riktigt klart
förmedlar till läsaren, vad en dylik sympatisk kritik lämnar kvar av
teorierna, är man ändå tacksam för denna framställning och särskilt
kanske för påpekandet av psykoanalysens betydelse för uppfostran.
Jastrow gör denna fullständigare granskning av psykoanalysens
påståenden och dess bevis. Från den något skolmästaraktigt
principiella synpunkt, som i denna recension anlagts, om vad som är
lämpligt att popularisera, är Jastrows bok en fullträff. Han griper ut
de uppfattningar om psykoanalysen, som simmar omkring i den
vardagliga konversationen, bringar ordning och reda i dem, ställer dem
mot en bakgrund av vetenskaplig kritik samt håller intresset uppe
medelst en journalistiskt lättillgänglig stil.
Ända sedan psykoanalysens tidigare dagar har försök gjorts till
logisk kritik (Isserlin, Bleuler, Kronfeld, Kinberg, Allers m. fi.), av
vilka många varit betydligt mer grundliga och genomborrande än
Jastrows. Men de psykoanalytiskt troende har icke besvärats av
någon hänsyn till de rent vetenskapliga svårigheter, som uppdagats
åt dem. Å andra sidan har den populära, oftast
konventionelit-moraliskt betingade inställningen mot psykoanalysen varken
besvärats av någon nämnvärd kunskap eller någon klarsynt
kritikförmåga. Först på allra senaste tiden har — särskilt i Amerika —
några kätterska Freudianer tagit sig för att söka experimentellt pröva
några av psykoanalysens hypoteser. Den stora faran är emellertid,
att en verklig efterkontroll snart blir omöjlig, då det inte finns
människor som är oberörda av den hätska striden för och emot, och det
därför inte finns några "rena" försökspersoner längre. Var finns
t. ex. nu en möjlighet att pröva, om de "fria infallen" verkligen leder
fram till komplexen och om dessa är sexuellt färgade, när varje
utfrågad person vet vad Freudianerna påstått och hans associationer
bland annat ledes av detta som en suggestion? Om man kommer
att tänka på sexualia, när man är tillsammans med en
psykoanalytiker, säger detta ytterst litet om ens vardagssjäls struktur.
Det vetenskapliga problem, som psykoanalysen ställer, är alltså
ganska svårt. Jastrow har egentligen med kraft formulerat endast
en bärande invändning: psykoanalysens trick att bevisa allt genom
att kalla det "ingenting annat än". Även om libidon — "livskraften",
energin e. dyl. — skulle härledas ur sexuell libido, är det falskt att
säga, att den ingenting annat är än sexualitet. Är forskningsdriften
"ingenting annat" än sexuell nyfikenhet? Om kniven i drömmen
också är en symbol, är det falskt att den "ingenting annat" är än en
sexualsymbol; det skulle innebära att alla dessa är likvärdiga och
valet av en särskild är utan mening — en mot den Freudska
determinismen svärande konsekvens. Och även om det skulle vara aldrig
så välkommet för socialister som skällsord, att kapitalismen beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
