Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Bengtson, Alg.: På Ararats berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
Alg. Bengtson
landets finanser. Sätt folket i nyttigt arbete och den förgrenade
ekonomiska verksamhet, som uppstår, skapar det kapital som
behövs, för att det hela skall balansera: denna tanke har fått ali
önskvärd bekräftelse under de gångna åren, till stor ledsnad för de gamla
ekonomiska lärornas stofiler.
Det återupprättande av ekonomisk verksamhet som här ägt rum
är emellertid långtifrån liktydigt med ett återställande av vad som
var före krisen. Häri ligger en annan erfarenhet av stor räckvidd
och väl värd att uppmärksammas. Man kan visserligen säga, att
det lyckades i viss mån att få kapitalismen ånyo på benen. Men
man måste tillägga: att återge kapitalismen dess gamla krafter det
har icke lyckats. Den kan icke fortsätta av egen styrka. De
statliga åtgärderna, som vidtagits i så många länder, på ett håll under
demokratiska former, på ett annat håll under diktatur, de äro
tydligen ej att likna vid byggnadsställningar resta medan man putsade
till vissa skavanker i den kapitalistiska byggnadens fasadytor.
Åtgärderna torde snarare vara av grundförstärkande natur. De kunna
därför ej ånyo avlägsnas utan att faran för sammanstörtande åter
hotar. Man talar visserligen sedan länge om återvunnen hälsa och
ny livskraft hos det gamla ’beprövade systemet’ och den s. k.
högkonjunkturen belyses med allehanda fakta och siffror. Men på alla
håll — även där det ej erkännes — torde man ha klart på känn, att
denna "högkonjunktur" säkerligen skulle ta ett brått slut den dag
staterna dristade sig att radikalt göra slut på den krispolitik, som
utmärkt de senaste åren. Intet land har heller vågat taga detta
steg. Tvärtom ökas alltjämt raden av stater, som slå in på en aktiv
ekonomisk politik i regleringarnas och ingreppens tecken.
Men även på dessa vägar skapas en världskonjunktur. Om ett
flertal stater slå in på en expansiv ekonomisk politik och man lyckas
stimulera näringslivet var på sitt håll, så måste ju resultatet bli ett
allmänt uppblomstrande. De mellanfolkliga verkningarna kunna
säkerligen inte länge utebli. Det är ju dock så, att fastän de streta
emot behöva länderna varandras varor och tjänster i viss
utsträckning. England t. ex. behöver svenskt trä för att genomföra den
byggnadsverksamhet, som där pågår under stöd av stat och kommun.
Tyskland behöver de svenska malmerna för genomförandet av
hit-lerstatens rustningar. I båda fallen erhålla svenska näringar en
betydande stimulans utifrån. Samma förhållanden gälla sannolikt
mellan andra länder och med andra varor. Utan tvivel har en god del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
