Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Bengtson, Alg.: På Ararats berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Ararats berg
537
av den nya konjunkturen sin upprinnelse ur dylika impulser. Det
ekonomiska uppsvinget blir därför inte mindre värdefullt. Men det
måste vara i hög grad missvisande att anföra detta uppsving såsom
bevis för det kapitalistiska systemets egna kraftresurser. Den ökade
livaktigheten bottnar i statliga åtgärder vidtagna av ena eller andra
landet.
Mellan stat och näringsliv ha uppstått kontakter, vilka säkerligen
ej komma att brytas i brådrasket. Historiskt föreligger här en
scenförändring, som är ganska fullständig. Medan staten under hela
1800-talet och fram till världskriget höll sig borta från näringslivet,
fullgjorde sin plikt att halla kapitalisten ryggen fri, d. v. s.
upprätthöll den rättsordning, det yttre och inre försvar, som gav den
chansen att ensam slå under sig de växande rikedomar — vilka dock
så många andra krafter bidrogo till att framskapa — har samma
stat i dag handen med överallt och tar allt stadigare grepp kring
rattarna i det stora produktionsmaskineriet. Arbete sättes igång,
kapital investeras, priser och produktionskvoter fastställas, export och
import regleras. Land efter land slår in på samma vägar och man
lyckas. Man lyckas ej endast avvärja det sammanbrott som hotade,
man skapar ny företagsamhet och ny stabilitet och steg för steg
lägges ny grund under folkens försörjning.
Det är mycket sannolikt, att ej allt som bygges vilar på hälleberget.
En del måste säkerligen ånyo raseras. Hit hör en del av de hinder,
som rests i vägen för varuutbytet länderna emellan. Men om tullar,
valutarestriktioner och kontingenteringar kunna slopas, är det
därför inte säkert, att de ekonomiska realiteter, vilka oftast ligga där
bakom, försvinna. Det är ländernas ekonomiska verksamhet, som
ger handelspolitiken dess innehåll och icke tvärtom.
Handelspolitiska barriärer kunna väl rivas ned, men de industrier, den
produktionsverksamhet, som varit den primära orsaken till barriärernas
byggande och som nått ökad styrka under dessas skydd, de trollas
inte bort så lätt. Problemen om världsmarknaden stå därför kvar
och måste lösas, fastän metoderna säkerligen få bli av annat slag
än dem kristidens nationalistiskt färgade handelspolitik praktiserat.
I världshushållet såväl som i det nationella folkhushållet måste
organisation ersätta den allas kamp mot alla, som kännetecknat
kapitalismen, och kollektiva organ bli den enskilda företagsamhetens
överbyggnad och högsta instans.
Den fria kapitalismen löser inte dessa problem, vilka egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
