Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Bengtson, Alg.: På Ararats berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Ararats berg
539
rande grund under världens ekonomi och därmed trygga folkens
välstånd hade den icke förmått.
Den nyss frigivna kapitalismen ställdes på ett sätt som kanske
aldrig förr mot väggen. Världen var i många stycken en helt annan.
Europa var icke längre ensam framställare av industriprodukter. I
världens alla hörn hade uppstått konkurrenter. Länder som förut
varit stora köpare tillverkade nu själva sina industrivaror, ja,
uppträdde t. o. m. som säljare på en till trängsel fylld världsmarknad.
Världen hade helt hastigt blivit oerhört liten. Expansionens tid var
förbi, kapitalismen stod vid världens ände. Detta kunde ej betyda
något annat än att den var fängslad, den satt i bur. I denna
situation satte kapitalismen in sitt sista gigantiska försök att spränga
fjätt-rarna och ånyo få luft under vingarna: rationaliseringen vidtog.
Produktionsapparaten byggdes om efter strängt vetenskapliga
principer. Varje arbetsprocedur skulle taga minsta möjliga tid, varje
produkt minsta möjliga material. I det mest hetsiga tempo förnyades
den industriella utrustningen, anläggningar vuxo upp, maskiner
inmonterades och medan detta pågick inträdde en konstlad
högkonjunktur, som räckte några år framåt. Men det visade sig snart, att de
svårigheter man ville undkomma ej läto sig övervinnas på denna
väg. Det hade visserligen lyckats att mångdubbla
produktionsförmågan, men marknaden var lika otillfredsställande. I det ögonblick
man var färdig att förse en mångdubbelt större marknad med allt
vad den kunde önska krympte i själva verket efterfrågan samman,
ty sedan rationaliseringen väl var genomförd betydde den
arbetslöshet i alldeles okänd omfattning. För det kapitalistiska systemet blev
rationaliseringen en döbelnsmedicin, som gjorde dagen efter sjufalt
De telluriska gränserna kunde icke sprängas. I rationaliseringens
spår följde prisfallet och depressionen. Kapitalismens största försök
att komma upp på hållfast grund förde den ut i dess största kris.
Under sin oerhörda produktivitet och sina lika oerhörda rikedomar
hotar den stolta byggnaden att braka samman. Det gamla systemets
sista försök att lägga bärig grund under folkens välstånd var gjort
och hade misslyckats. Här måste andra krafter träda till. Hur
dessa krafter lyckats undvika katastrofen och förmått vända en
hotande utarmning i stigande välstånd har redan berörts. Dessa
krafter ha emellertid burits av en annan tro och en annan anda än
kapitalismens. Ledaren har ej varit den enskilde företagaren utan staten,
d. v. s. samhälleliga organ. Häri ligger en erfarenhet av historisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
