Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Backlund, Jr, Sven: Estlands läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
Sven Backlund
Naturligtvis är det diktatoriska styrelsesättet besvärande om också i
långt mindre grad än i Tyskland eller grannlandet Lettland. De
politiska fienderna bli inte utsatta för förföljelse, såframt de icke
bedriva agitation. Och den som lyssnar till Päts’ ständigt
återkommande deklaration om att detta "stilla tillstånd" endast är en
övergångsform till det demokratiska styrelsesätt, som enligt löfte redan
skall komma till stånd denna höst, känner sig kanske lugnad.
Tyvärr är situationen dock oroande. Vad den nuvarande
diktaturen gjort har visserligen fört landet in i en högkonjunktur och
kanske räddat landet från en rent fascistisk styrelse, men risken är att
den utlovade avvecklingen av detta "stilla tillstånd" icke kommer
till stånd. Den nya demokratiska författningen skall enligt vad som
redan framkommit till den grad utesluta varje möjlighet till politisk
partibildning, att den endast kommer att betyda en fortsättning av
den nu rådande regimen. Riksdagen skall bestå av två kamrar, varav
den ena väljes av de yrkeskorporationer, som redan bildats, medan
den andra väljes genom fria val. Varje möjlighet till propaganda är
dock utesluten utom för regeringsvänliga kandidater, som naturligtvis
få hjälp av den s. k. fosterländska fronten och den censurbundna
pressen. För övrigt skall valet ske enligt det engelska systemet.
Hela landet skall uppdelas i enmansvalkretsar, där varje kandidat får
tala för sin egen skicklighet. De politiska partierna, som Päts, då
han utnämnde sig till diktator, satte ur funktion, få ingen möjlighet
att framträda eller återuppstå i någon form. För att hindra ett
alltför stort antal kandidater, måste var och en deponera en summa —
storleken är ännu inte bestämd men lär bli omkring 400 kronor,
d. v. s. en väl betald arbetares halva årslön. Faller kandidaten
igenom, tillfaller det deponerade beloppet staten. Denna "säkerhet"
kommer naturligtvis särskilt att drabba de mindre löntagarna och
småbönderna.
Vad som gör läget beklämmande, utom att den estniska
befolkningen, trots den kommande "reviderade demokratin" fortfarande får
finna sig i en ofri press och inskränkt yttrandefrihet, är att den
nuvarande regeringens intresse för en höjning av levnadsstandarden
tycks vara i avsvalnande. Detta trots att den låga levnadsstandarden
mer än något annat är en estnisk nationalfråga. De estniska
industriarbetarnas reallöner beräknas vara ungefär en tredjedel av de
svenska och ha trots fackföreningarnas bemödanden ytterligare
sjunkit under den sista tidén genom att livsmedelspriserna höjts. Dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
