Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Händelser och spörsmål - Socialstyrelsens hembiträdesutredning - Stortingsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
Händelser och spörsmål 570
Nya linjer.
Den självständiga ensamjungfrun, som sköter en eller två familjer,
bor i egen bostad och har en begränsad men effektivt utnyttjad och
rimligt betalt arbetstid, är en lösning för städer och familjer utan
småbarn. Reglerad arbetstid med fastställd verklig ledighet för den,
som bor hos familjen, är en annan. Diit hör bestämd semester med
kostpengar. Enligt de arbetandes egna uppgifter få bara gott hälften
ordnad semester. Av dem ha likväl 66 o/o så mycket som 2—3 veckor
och nära 40 o’o få kostpengar. Arbetsgivaruppgiifteirna äro igen
förmånligare: 82 o/o ha semester, 71 o’0 2—3 veckor och samma 40 o/0
få kostpengar. De större städerna gå före som sig bör, för där är
behovet av vila förmodligen, störst.
Man skulle önskat att också få veta något om landsbygden särskilt
jordbrukets kvinnli|ga arbetskraft. Här är kanske svårigheten att skaffa
hembiträden allra störst, i Man har ii denna undersökning en stark
förnimmelse av att driiftem till de stora samhällena och sen till
stor>-städerna inte bara är lantbons längtan efter ljus och ett rörligt liv
utan att bakom ligger en nykter uppskattning av reella förmåner. Den
unga flickans större benägenhet för mindre lönande arbete i handel
och industri än för huslig tjänst finner man ibland anmärkningsvärd.
Den är kanske lika väl motiverad. Det är hennes större pris på
fritid och personligt oberoende än på ett något rikligare tillfredsställande
av mera kroppsliga behov. Åtgärder som säkerställa fritiden och
friheten är det inte minst behövliga, som syfta till arbetets organiserande
och rationalisering. .
Sist i raden av de nordiska staterna gick Norge till
val den 19 oktober. Valperioden är där tre år och
sista valet förrättades alltså 1933. Valsättet är liksom i de andra
länderna proportionellt men fördelningen av mandaten är något ojämn
i det städerna välja 50 och landsbygden 100 av stortiingsmännen. Det
gör att t. ex. Oslo, som rätteligen borde ha 14 representanter, blott
har rätt att utse 7. Det bör i någon mån missgynna arbetarpartiet
men i själva verket är partiet dock i stället överrepresenterat med
några mandat. Valkretsarna äro nämligen i regel ganska små, vilket
oftast är till det största partiets fördel vid mandatfördelningen.
Det norska valresultatet avvek icke från vad man kunde vänta med
hänsyn till utgången i de övriga nordiska länderna. Arbetarpartiet
gick våldsamt fram i röstetal och om denna frammarsch icke kom
till uttryck i vunna mandat i den utsträckning man kunnat förmoda
berodde det främst på i år förekommande borgerlig kartell. Bland
valmännen var emellertid som sagt anslutningen god såsom framgår
av sammanställningen å följande sida.
Nazisterna, Nasjonal samling, hade samma ringa framgång i Norge
som hos oss. Dock är siffran 26,400 alldeles för smickrande liksom
det i år uppnådda röstetalet i vårt land. För en riktig jämförelse
Stortingsvalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
