Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Jonsson, Thorsten: Monument över livstron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monument över livstron
591
lyckas det honom, och då sitter man häpen och fängslad av hans
klarsynthet, i Stränge Interlude nio långa akter igenom; men ibland
kommer skådespelet till en punkt (det händer bokstavligen i The
Great God Brown), där masken börjar leva sitt eget liv och dör sin
egen död. Det är också den punkt i 0’Neills författarskap, där
formeln slår livet ur brädet, där dogmatiken är lösryckt från människan
och blir självändamål.
0’Neill har, som det brukar heta, teatern i blodet — men också
oron. Hans far var en bekant teaterman; han turnerade i många år
med en dramatisering av Greven av Monte Christo — före det
moderna dramats genombrott, som 0’Neill själv mest verksamt har
bidragit till, var en handfull dylika pjäser huvudpunkterna på den
amerikanska repertoaren. Till dess han fyllde sju år följde Eugene
med familjen på turnéerna, och något av detta rastlösa liv, detta
ständiga ombyte av miljöer och vistelseorter under de tidigaste
uppväxtåren är det väl också som dröjer kvar i hans behov av ständig
förnyelse av de konstnärliga positionerna. Ett tredje drag, som har
dykt upp på sistone i hans författarskap, har väl också familjen
förmedlat : den katolska religiositeten; 0’Neills var irländare och
katoliker.
När 0’Neill vuxit upp, förde han några år ett rörligt liv; man kan
också se det avspeglat i hans dramatik. Ett år tillbragte han först
vid universitetet; det var 1906. Ett svagt eko av det återklingar i The
First Man (1922).1 Snart gav han studierna på båten, och han
återupptog dem först 1914—15, när han genomgick Bakers
dramatikerkurs i Harvard. Sitt första förvärvsarbete hade han på en
postorderfirma i New York. 1909 följde en episod, som satt spår i hans
diktning: han reste med en gruvingenjör till Honduras för att söka
guld. På den resan återgår väl sannolikt den stämning, som han
fångat i The Moon of the Caribbees (1918), och själva jakten efter
guldfyndigheten dyker upp på åtskilliga ställen i hans produktion.
Enaktaren Where the Cross is Made (1919) är byggd på ett
skatt-sökarmotiv, och denna lilla pjäs ingår något omarbetad som sista akt
i ett större, för övrigt inte fullt lyckat drama som han senare skrev:
Gold (1920). Vidare spelar tanken på det stora guldfyndet en viss
roll i de två annars så olika pjäserna Désiré under the Elms (1924)
och The Fountain (1926): det ena hans mest renodlat naturalistiska,
det andra hans tydligast, nästan konventionellt romantiska drama.
Mest legendomspunna är 0’Neills år som sjöman; man har
berättat att han en gång blivit kidnappad och en annan varit arbetslös i
Buenos Aires och en tid haft det så svårt som någon egentligen kan
ha det. Det senare lär vara sant, men historien om kidnappingen
förvisar 0’Neill själv till mytologiernas område. Sina inalles sex
resor som sjöman har han emellertid flitigt utnyttjat, och en hel rad
1 Årtalen anger tiden för den första tryckta upplagan av skådespelen. I
några fall lär de ha författats betydligt tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
