Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Jonsson, Thorsten: Monument över livstron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monument över livstron
597
miljön har vissa beröringspunkter med det tidigare Pulitzerbelönade
dramat Beyond the Horizon (1920), fastän huvudkonflikten där
ligger i motsättningen mellan land och hav, behandlad så att den erinrar
om rent romantiska tankegångar.
Désiré under the Elms handlar om hur det heta blodet tar ut sin
rätt; det är livets dolda krafter, som i sexualitetens gestalt störtar
omkull den penninghungriges och lagkrävandes stängsel: när den
gamle Ephraim tar sig en ung hustru för att bevisa sin själviska
livskraft för sig och för sönerna, slutar det med att hustrun begår
äktenskapsbrott med den yngste sonen och får ett barn med honom.
Men blodets revolt är något som inte tolereras, som bringar de
revolterande i olycka. I Désiré under the Elms går det till så, att
hustrun för att bevisa för sin älskare Eben, att det inte är
arvsmöjligheterna genom deras son som hon sätter värde på utan Eben själv,
tar livet av sonen; och de båda brottsliga faller under lagens dom.
Denna konflikt mellan driften, mellan livets uppehållande kraft
och samhället, formen, levnadskonventionen, civilisationen eller vad
man vill kalla det, är en huvudfråga i 0’Neills författarskap ända
fram till Electra, där han med en gigantisk konstruktion har skapat
ett monument över tjugutalets livstro och dess problem. I det
innehållsrika dramat The Great God Brown är denna konflikt en av de
linjer som brutits samman i prismat: rivaliteten mellan Dion, den
dionysiske, som står livet — skökan Cybel, jorden — nära, och
Brown, den framgångsrike affärsmannen, som representerar den från
de djupaste krafterna lösryckta civilisationen. I Marco Millions
(1927) är det Marco Polo, den förvandlade Babbitt, som företräder
den döda civilisationen gentemot naturen-livet — mongolprinsessan
som kan älska. Den återuppståndne Lazarus i Lazarus Laughed
predikar det nakna och ursprungliga, förtroendefulla livets glädje
mot raden av jagbetonade och i grunden ångestfyllda självhärskare,
som måste hävda sig genom att sprida död och förskräckelse omkring
sig; de är antika och uppförstorade upplagor av Ephraim Cabot. I
det stora samtidsdramat Stränge Interlude är det den kvinnliga
huvudpersonens längtan efter kärlek, moderskap och lycka, som
representerar det dionysiska, medan de olika manliga typerna —
professorn, fadersauktoriteten; vännen, den livsskygge drömmaren;
älskaren, den kyligt iakttagande psykologen; maken, den kulturtomme
affärsmannen — demonstrerar människors benägenhet att följa
kanali-seringar och konventioner; de är här den form, som tvingar och
plågar livet, det moderliga och ursprungliga liv, som driver Nina framåt.
Detta är alltså huvudkonflikten i 0’Neills författarskap under
tjugutalet, och det råder ju ingen tvekan om vad som lett honom in
på denna synpunkt: det är psykoanalysen med dess krav på en
öppnare livsstil, på plats för driften. Rent psykoanalytiska
formuleringar finns det också gott om i dessa dramer. I flera av dem är det
fadersauktoriteten, som bildar det formelbundna och formelbindande
elementet: det är fallet både i Désiré under the Elms och Stränge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
