Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Kinberg, Olof: Kriminalpsykologi och kriminalpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Insikten om bristfälligheten i den nuvarande brottsbehandlingen
har också gjort att nutidens kriminalpolitiska strävanden går ut på
just att komma ifrån det abstrakta, opraktiska och
verklighetsfrämmande i den traditionella behandlingen och i stället finna rationella,
effektiva och om möjligt kausala behandlingsformer.
För att kunna göra detta måste man uppenbarligen ställa in sig
på att i varje fall av brottslighet först av allt söka finna de orsaker
som gjort att den tilltalade begått det brott för vilket han lagförts.
Den vetenskap som sysslar med att efterforska orsakerna till brott
är kriminalpsykologin.
Kriminalpsykologin söker sålunda iakttaga, beskriva och förstå de
själstillstånd hos människor, som gör att de i vissa situationer blir
kriminella. Samtliga hithörande faktorer kan uppdelas i två
huvudgrupper. Den ena är det komplex av psykologiska strukturfakta,
psykologiska reaktionstendenser, som är en produkt av individens
psykologiska arvsbeskaffenhet, av egenskaper hos de elementära
arvsenheterna, generna, samt de modifikationer av hans själsliga
reaktionstendenser, som uppkommit genom de fysiska, kemiska och
psykologiska omständigheter som påverkat honom under hans
föregående levnad, d. v. s. de förändringar i hans reaktionsbenägenhet som
åstadkommits genom vad man med ett gemensamt uttryck kan kalla
hans livserfarenhet. Hela detta komplex av psykologiska fakta utgör
den individuella orsaksfaktorn.
Den andra huvudgruppen kriminalpsykologiska realiteter är
miljöfaktorn i inskränkt mening, d. v. s. de från omgivningen
kommande stimuli som påverkat individen under den tid då den
brottsliga handlingen liksom höll på att mogna. Det är dessa från
individens omgivning härrörande stimuli, tillsammans med hans genom
arv och tidigare miljöpåverkan uppkomna psykologiska beskaffenhet
vid tidpunkten i fråga, som utgör vad man plägar kalla den
prekriminella aktualsituationen.
Eftersom varje psykisk verksamhet i sista hand är reaktiv, d. v. s.
en återverkan, ett svar på en stimulus, kan det betecknas såsom ett
axiom att varje brottshandling är en produkt av dels individuella
psykologiska faktorer, ärvda eller genom tidigare livserfarenhet
förvärvade, och dels aktuella miljöfaktorer. Båda dessa grupper
faktorer liksom stöter samman i den prekriminella aktualsituationen och
av denna chock uppstår brottet.
Genom en kriminalpsykologisk analys av en brottslig handling
söker vi sålunda utröna vilka bestämda individual- och miljöfaktorer
som tillsammans frambragt handlingen. När vi gör en
kriminalpsykologisk utredning intresserar oss dé psykologiska fynden framför
allt i den mån de är handlingsorsaker. Betraktade såsom
handlingsorsaker kan de psykologiska data som analysen rör sig med uppdelas
i två grupper med hänsyn till den rörelseenergi — för att låna en
term från fysiken — varöver de förfogar. Den ena gruppen är de
dynamiska handlingsorsakerna vilka utgöras av psykologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
