Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Kinberg, Olof: Kriminalpsykologi och kriminalpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och undgick sålunda åtminstone att med några års straffarbete betala
myndigheternas oförmåga att inse att hon såsom djupt sinnesslö var
oförmögen att avlägga ed.
Ett annat fall där den kriminalpsykologiska utredningen räddade
en person från att bli dömd till ansvar för mened är följande.
VI. Det förekom i en svensk småstad för några år sedan att en man
i 50-årsåldern, Nilsson, blev åtalad för mened under följande rätt
ovanliga omständigheter. Han var fabriksarbetare och hade genom flit
och sparsamhet lyckats skrapa ihop en jordbit och en stuga som var
hans ögonsten. Vid något tillfälle hade han accepterat en växel för att
hjälpa en bekant. Då växeln kom till stånd befann han sig jämte
några andra i en annan persons, Johanssons, bostad. Sedan växeln
utskrivits och påtecknats av Nilsson beslöts av någon anledning att
den skulle löpa på annan tid än först överenskommits. Man skrev
därför ut en ny växel vilken Nilsson också accepterade. När han gick
ifrån denna sammankomst glömde han emellertid att taga med sig
den först accepterade växeln. Dagen efter kom han att tänka på
detta, ringde upp Johansson och fick till svar att växeln var
makulerad. Några månader senare blev han emellertid av en firma krävd
på 640 kr. Nilsson visste ingenting om någon sådan skuld, men fick
nu veta att Johansson använt den av Nilsson accepterade växeln,
vilken han påstått sig ha makulerat, såsom betalningsmedel till
firman. Då Johansson var oförmögen att betala sin skuld fordrade
firman betalning av växelacceptanten Nilsson. Denne anmälde för
polisen att Johansson svikligen behållit och begagnat växeln, vilket
medförde att Johansson blev dömd till straffarbete. Som Nilsson inte
kunde förstå att han skulle vara skyldig att betala en skuld som han
inte ådragit sig och där fordran mot honom grundades på en honom
svikligen frånhänd växel, vägrade han att betala. Firman fullföljde
emellertid sitt krav och Nilsson blev nu försatt i konkurs. Innan han
beedigade sitt konkursbo hade han fått vissa råd av ett par
brännvinsadvokater, två f. d. underofficerare, Flink och Rask. Dessas råd
gick ut på att det skulle fabriceras en sken fordran mot inteckning i
Nilssons fastighet, så stor att firman inte skulle kunna få ut några
pengar av honom. Flink och Rask hade övertygat Nilsson om att en
sådan åtgärd var fullt lovlig i betraktande av omständigheterna i
saken. Nilsson beedigade alltså sitt konkursbo i vilken denna
skenfordran var upptagen. Saken blev genast upptäckt och han häktades för
mened. Domstolen beslöt att låta undersöka hans sinnesbeskaffenhet.
Det befanns nu att han var en i förståndsavseende ytterst klent
utrustad människa som dessutom visade starkt paranoida drag i form
av höggradig halsstarrighet, envishet, omedgörlighet, och vissa
förryckta idéer. Det var omöjligt för honom att förstå att han var
skyldig att inlösa växeln eftersom den var honom frånstulen och att, om
han vägrade att göra detta, firman skulle ha rätt att försätta honom
i konkurs. Det var också omöjligt för honom att inse att han skulle
nödgas bli av med sin egendom därför att en annan människa lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
