Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Langlet, E.: Kolossen på lerfötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOLOSSEN PÅ LERFÖTTER
Av E. LANGLET.
I början av detta sekel lär uttrycket "koloss på lerfötter" ha
brukats om det tsaristiska Ryssland. Att det var riktigt, bekräftade
förloppet och utgången av kriget 1905 med största tydlighet.
Nu skulle man vara frestad att använda samma beteckning om
Rysslands dåvarande motståndare, vilket också skett i titeln på ett
nyss utgivet engelskt arbete, " Japan’ s Fe et of Clay" av Freda Utley
(Faber & Faber, London 1936). Det drar en slående parallell
mellan det tsaristiska Ryssland av 1905—1914 och Japan av i dag.
Bokens författare är övertygad om att uttrycket skall visa sig lika
berättigat om Japan som om tsarryssland; åtminstone om de
anglosaxiska makterna upphöra med den undfallenhet mot Japan, som
kännetecknat deras politik i Fjärran Östern ända sedan världskrigets
slut. Kanske skall Japans anslutning till "hungerententen" äntligen
öppna deras blickar för att en fastare hållning är nödvändig. Att
den mycket snabbt skulle få påtagliga resultat, är Freda Utley
förvissad om.
Även utan att ta del av hennes övertygande bevisföring, får man
vid närmare eftertanke en känsla av att Japans häpnadsväckande
framgångar under de senaste femton åren icke så mycket baserats
på faktisk militär och ekonomisk styrka som fastmer på ogenerad
bluff och fräck företagsamhet i förening med den fullständiga brist
på organiserat motstånd, som japanerna utnyttjat till det yttersta.
Att intet effektivt hinder ställs i Japans väg, har väl sin naturliga
förklaring i att de makter som kunnat ha intresse av att hejda dess
våldsamma expansion — nämligen, förutom det olyckliga, av inre strider
sönderslitna Kina, i första hand England och Sovjetryssland men
även U. S. A. — varit alltför upptagna av egna inre svårigheter och
andra bekymmer. Och vidare i den formliga fruktan som Japans
energiska uppträdande framkallat i Västerlandet.
Den "gula fara" man fruktat på senare år har givetvis icke varit
av militär eller ens politisk natur: det är icke en invasion av
japanska immigranter man befarat, åtminstone icke i Europa. Än
mindre japanska krigståg mot Europa, om också kulturpessimister i
stunder av skräckstämning sett visioner av Asiens myllrande miljoner
under japansk ledning strömma in över vår världsdel.
Efterkrigstidens gula fara har varit av rent kommersiell natur:
den japanska konkurrensen på världsmarknaden med sina av olika
omständigheter betingade otroligt billiga pris. Man mötte symptomen
på japanskräck överallt i Europa under tjugotalet; i början av detta
årtionde kulminerade den till verklig ångestpsykos, sedan Japan
deprecierat sin valuta ned till 60 % under pari och påskyndat sin av
tanks och kulsprutor tryggade "fredliga penetration" på det asiatiska
fastlandet. De brutala övergreppen på det av inbördes oroligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
