Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Olsson, Olof: Kulturoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Olof Olsson
står också, att alla de som äro på väg mot den stora sinnesskymningen
inte alltid ha samma väg.
Enligt tab. 3 var det 54 småskollärarinnor, som åren 1920—29 i
förtid måste lämna sina skolor och böckerna på grund av
sinnessjukdom. Löser man upp denna siffra på samma sätt som siffran 120 i
tab. 5, får man följande:
Tab. 6.
År Sinnessjuka småskollärarinnor, förtidspensionerade i en levnadsålder av Summa
25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50-54 55- -59
1920—1921 — 2 — I 3 I 2 9
1922—1923 — 2 — 2 2 I I 8
1924—1925 I 2 4 5 2 3 17
1926—1927 — 2 3 — — 3 I 9
1928–1929 2 2 2 2 2 I 11
Summa I 10 9 10 9 10 5 54
Om man kastar en blick tillbaka på tab. 5, lägger man genast märke
till, att de förtidspensionerade småskollärarinnorna äro yngre vid
sinnessjukdom än vid nervsjukdom. Enligt tab. 6 är de sinnessjukas
antal under 40 år hela 37 % av samtliga, medan de nervsjukas antal
stannar vid 15 %. Genomsnittsåldern för de förra är dessutom inte
fullt 34 år och tjänstetiden i genomsnitt bara 12 år, detta senare i
hög grad beroende därpå, att tjänstgöringen så ofta interfolieras av
långvariga ledigheter. Man frågar sig återigen, vad månne orsaken
kan vara till denna otroligt snabba livs förbränning.
Det finns någonting i de sinnessjukas kapitel — ett särdrag eller
vad man vill — som är starkt framträdande och som uppenbarligen
spelar en ödesdiger roll: det är isoleringen, ensamheten. Det är
fortfarande här som i fråga om de nervsjuka: det är dåliga bostäder
och hårda villkor — arbetet är tungt, men ensamheten tycks vara
tyngre.
Den 20 aug. 1924 förekom till behandling inom Pensionsanstalten
ett ärende, som väckt en viss uppmärksamhet i hemtrakten. Det
gällde en 31-årig lärarinna i Örebro län, och frågan rörde sig
närmast om huruvida hon skulle kunna tilldelas hel pension eller inte.
Bland det myckna papper, som åtföljde huvudakten, fanns också en
redogörelse av lärarinnans syster, där hon lagt ned sina iakttagelser
vid ett besök i B—bo hösten 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
