Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Olsson, Olof: Kulturoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturoffer 19
J—^avan: skollokalen ett kök med järnspis; bostaden kammaren
innanför köket och utan eldstad i 2 år — värmen togs från
skolrummet — järnspisen för liten att nöjaktigt uppvärma två rum
— vattnet frös om nätterna i rummen.
M—fjärden: skollokalen ett kök med öppen spis; mycket golvkallt.
De två sista åren fanns kamin; bostaden tämligen.
Hösten 1913—våren 1915:
M—träde: skollokalen mycket golvkall med enkla fönster; bostaden
en förstugukammare med järnspis utan rörgångar. Plåtröret gick
endast rakt upp genom taket; därigenom allt för varmt under
eldningen men flera grader kallt under nättema.
Senare åren:
Alltid i förhyrda lokaler, som oftast varit kalla och dragiga eller
på annat sätt olämpliga.
Detta är ett extremt fall visserligen — ett Norrlandsfall — men det
är inte enastående. I M—träsk t. ex. var skollokalen under många år
inrymd i en gammal sommar- eller bagarstuga, där solen, när den
började höja sig över bergen, lyste in genom dörrspringorna. En dag
hände det sig vid en rast, berättar skolrådsordföranden, att så fort
barnen hunnit utom dörren, en stor del av den gamla bakugnen
rasade ned och för en tid blockerade undervisningen. Det skulle inte
förvåna, om detta ras i barnens minnen levt kvar som ett kuriöst och
lustigt intermezzo i den annars enformiga drillen, men för lärarinnan,
som åren närmast före måst genomlida den bedrövliga bagarstugan i
S—liden, där golvet var så murket, att hon trampade tvärs igenom det
en gång, när hon skulle hänga upp en karta på väggen, och den lilla
trånga salen i G—ön, som alltid var fylld av rök och där "kaminen
stod och vacklade på ojämna, sviktande tiljor" — för henne, det veta
vi av akterna, var det hela så lagom lustigt.
Det förefaller lekmannen, som skulle gränsen mellan höggradig
neurasteni och sinnessjukdom vara svår att draga. Och man undrar,
om inte många av de 120 nervsjuka småskollärarinnor, som nyss
sysselsatt oss, kommit sinnessjukomen så nära, att den förtida
pensioneringen liksom var räddningen i sista ögonblicket. Det är väl svårt
att veta. Men efter studier av de sinnessjuka lärarinnornas liv och
levnadsförhållanden förstår man^ att det kunnat vara så, och man för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
