Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Beyer, Nils: Den harmlösa teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Nils Beyer
till hans bästa saker, och man kan näppeligen lasta publiken för att
den inte kom — den torde helt enkelt inte ha förstått stycket.
Miljonärskan, spelad med våldsam furia av Tora Teje, är nämligen
en högst förbryllande dam. Det står fyr och flamma omkring henne.
Hon är näppeligen en kvinna av kött och blod, hon är förkroppslingen
av en idé — hon är kapitalismens själ. Shaw älskar henne inte.
Tvärtom visar han, hur hon i sitt hektiska maktbegär förbränner sig
själv, men å andra sidan röjer han heller ingen kärlek till de
förpinade arbetsträlarna i Whitechapel, som, så långt deras makt når,
avslöja sig som lika samvetslösa utsugare som kapitalisterna. Både
fattigdomen och rikedomen äro till förbannelse — det är styckets
sociala innebörd, liksom det är grundvalen för Bernard Shaws
fabianska socialism.
Ett undantag, som inte bekräftar regeln, utan att dock kunna
sägas upphäva den, visade däremot Karl-Gerhard i sin färggranna
höstrevy, utstyrd med den skämtsamma skylten Vershuset Vita
Plåstret. Där fanns verkligen en oförfärad lust att épater les
bour-geois — samma bourgeois, som i aftondräkt tränges innanför Folkans
glasdörrar, medan folket självt skockas utanför på Östermalmstorg
för att på respektfullt avstånd beundra ståten. Man måste emellertid
hålla "vershusvärden" räkning för att han denna gång hade vågat sätta
upp en genomgående radikal revy. Genom hans brokiga allmogeväv
gick som en politisk röd tråd, som ingen kunde misstaga sig på,
gycklet med nazismen. Länge efter det man lämnat teatern, ringde i
öronen den maliciösa kupletten Vad blåser det för vind i dag
..myntad i första rummet på den store forskningsresanden och lille
politikern Sven Hedin, och inte heller glömmer man så snart den blodiga
driften med olympiaden i Berlin, vars rent politiska iscensättning av
den kejsarvansinnige Caligula-Hitler och hans propagandachef
Grubbels med all önskvärd klarhet avslöjades. Mera blandade känslor
väckte måhända den spanska tablån, där tjurarna på åskådarplats
blickade ned på det mänskliga blodbadet på arenan — här hade på
sedvanligt småborgerligt sätt det fascistiska överfallet på den
republikanska demokratin maskerats med en intetsägande litania över den
mänskliga dårskapen i största allmänhet.
Mycket av revyn var naturligtvis annars lyx, clowneri och balett.
Så radikal är nämligen inte Karl-Gerhard, att han förmått skapa
någon annan revyform än den traditionella, liksom han på scenen
fortfarande spelar sin lätt dekadenta dandytyp med nasala tonfall och
makalöst välsittande kostymer. Riddersalens föreställning på
Melodin som kom bort i Köpenhamn gav prov på proletära typer —
särskilt kommer jag ihåg Helge Rungwalds oemotståndlige gårdsångare
— som gjorde ett betydligt fränare och äktare intryck än vad
Karl-Gerhard förmår i sin alltid salongsmässiga satir. Men det är kanske
hans enda sätt att vinna gehör, och vad man än må invända, är han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
