Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Therman, Erik: Den finska arbetarteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den finska arbetarteatern 97
piska för arbetarteatrarna i allmänhet. Teatern har, alltjämt under
Leväloumas ledning, kämpat sig genom krisen och är fortfarande stadd
i utveckling. År 1933 sålde arbetarteatern 44,000 biljetter medan den
stora borgerliga finska yrkesteatern samma år sålde 46,000. Under
årets lopp gav arbetarteatern 186 föreställningar och antalet
premiärer hava varit omkring 16 om året. Bland premiärerna år 1927,
samtliga typiska för en arbetarteaters repertoar, kunna vi nämna Tollers
Hinkemann, Philips Guds narr. Mullers Veronica, Holbergs Jeppe
på berget. Hinkemann hade då på tio år haft 93 premiärer på de
finska arbetarteatrarna. Bland de moderna pjäser vilka uppfördes
1926 i Åbo må nämnas Raynal: Graven under Triumfbågen, Refisch:
Vem begråter Juckenack, Kaiser: Kolportage och Hasenclever:
Gobscheck.
De större arbetarteatrarna få alltså ett högt vitsord, men även
landsortens otaliga små teatrar prestera långt gedignare och konstnärligare
arbete än man skulle anse vara möjligt. Den sega viljan och det
brinnande intresset besjäla såväl yrkesskådespelaren som amatören. Det
vilar onekligen något av finsk tyngd över teatrarnas prestation. Det
är något ohjälpligt rörande över de små bruksteatrarnas försök att
giva eleganta salongspjäser och lätta operetter. Härvidlag kan inte
ens det ihärdigaste arbete råda bot på skådespelarmaterialets tröghet.
Men i regel förstå de olika teatrarna att välja program i enlighet med
skådespelarnas särskilda läggning. Den finska skådespelaren vill
framställa tunga problem, mörka och starka, mäktiga och våldsamma
själsrörelser. Även i spelet gör deras dragning till det kollektiva
sig gällande. De stora mass-scenerna framföras ofta med en nästan
monumental styrka och samspelet förtjänar i regel högsta vitsord.
Det är inte någon tillfällighet att Ernst Tollers Hinkemann och
Mas-semensch samt Hasenclevers Gobschek på landets flesta arbetarteatrar
blivit succépjäser. Shakespeares väldiga dramer, Ibsens grubbel över
människosjälens gåtor ja t. o. m. Strindbergs förtätade och intensiva
framställningar av de sönderslitna själarnas lidanden och vårt inre
psykes gåtfulla drifter i en kultiverad men raffinerad dramatik, alla
dessa ha därför haft sin givna plats på arbetarteatrarnas repertoar.
Men bäst lämpar sig den finska skådespelarkonsten för den ryska
psykologin, så genomträngd av djup livskänsla och mänsklig som
ingen annan. Vid framförandet av Tolstojs Det levande liket och
Dos-tojevskis Raskolnikov äro skådespelarna i sitt rätta element.
I en artikel i Ord och Bild år 1926 berättar den forne ordföran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
