Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Therman, Erik: Den finska arbetarteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Erik T herm an
den i statens litterära expertnämnd professor Yrjö Hirn om en av de
minsta arbetarteatrarna, teatern i det i de finska ödemarkerna
belägna Idensalmi, att den under de senaste åren utom klassikerna i
den inhemska repertoaren uppfört Ibsen, Strindberg, Schiller,
Mo-liére, Holberg, Gerhardt Hauptmann, Leo Tolstoj och Ernst Toller,
samt att den ehuru den inte åtnjutit något statsunderstöd förmått
betala stora tantiemer till de finska skådespels författarnas förbund
och därtill med 2,000 mk. per afton avlönat den förnämsta finska
komikern Adolf Lindfors för hans gästspel som Jeppe och som
Har-pagon.
I samma artikel säger han om det finska teaterlivet: "1 ett land där
ödemarkerna och de djupa skogarnas lynnestyper ännu fortleva, där
är väl, mer än någonstädes, teatern ett nödvändigt komplement till
naturen. Med andra ord sagt, ingen konstform kan vara oss mer
behövlig än den dramatiska som är befriande och socialiserande framom
andra. Jag vill förvisso icke påstå att man vare sig borde eller kunde
motarbeta det socialpolitiska missnöjet genom att understödja
teaterverksamheten — för en sådan åskådning saknar jag såväl den nödiga
cynismen som den nödiga naiviteten. Men jag tror att man utan att
överlämna sig åt utopiska fantasier kan påpeka några rent sakliga
exempel på det inflytande som den dramatiska konsten har utövat
på livsformerna och som man kan hoppas att den medelbart skäll
komma att utöva på de politiska förhållandena’’.
Emellertid har det finska folkets egna ledande män gjort sitt bästa
att förkväva denna för folkets andliga liv säregna och typiska
teaterrörelse. Den nationalistiska och fosterländska lapporörelsen har
ansett en bland sina många fosterländska och kulturella plikter vara att
med alla medel krossa den finska arbetarteatern, och den nye
ordföranden i statens dramatiska expertnämnd professor Laurila har helt
arbetat i den nationella rörelsens anda.
Det var tre svåra olyckor som samtidigt drabbade den för folkets
nationella kultur så betydelsefulla finska arbetarteatern: Krisen,
Lap-po och professor Laurila. Det blev vargatider för teatern. Då på
grund av krisen de statliga understöden minskades, fann man det
lämpligt att helt enkelt ordna inbesparingen så, att man fråntog
arbetarteatrarna deras understöd. Men då de entusiastiska och
uthålliga arbetarteatrarna voro beredda att reda sig på egen hand, draga
till svältremmen och spela med enklare uppsättning, fann man på att
stänga deras lokaler. Ett flertal spelade i arbetarnas föreningshus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
