Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Therman, Erik: Den finska arbetarteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den finska arbetarteatern 99
av vilka de flesta stängdes under lapporörelsens högflod. Men
teatrarna kämpade likväl ännu för sina liv och inväntade bättre tider. I
Åbo t. ex. blev arbetarteatern utan lokal. Men teatern gav sig icke för
det. Den hyrde för sina spelkvällar Åbo Svenska Teaters för
arbetarteatern mycket för stora och dyra lokal och spelade här trots kännbar
ekonomisk förlust i två månaders tid, ända till dess att
föreningslokalen åter kunde öppnas.
Men i längden begynte arbetarteaterrörelsen svikta under det
metodiska trycket. År 1929 erhöllo 18 arbetarteatrar understöd, år 1934
endast tre, Tammerfors, Åbo och Villmanstrand. Tre teatrar hade
genom bestämmelser sammanslagits med orternas borgerliga teatrar;
bland dessa voro den utmärkta arbetarteatern i Viborg och den
duktiga teatern i Björneborg, samt Koiton näyttämö-teatern i
Helsingfors, vilken varit betydelsefull för teaterlivet genom sitt pionjärarbete.
— Ingen arbetarteater har godvilligt gått in på den med
sparpolitiken motiverade sammanslagningen. I samtliga fall har det även i
praktiken inneburit att arbetarteatern upphört och antingen helt
uppgått i den borgerliga teatern eller också om en tid fått sin trupp
entledigad såsom överflödig. Det sista är fallet i Björneborg.
Dessutom känner sig inte arbetarteatrarnas publik hemma i de nya
lokalerna. Den intima andan, samhörigheten är försvunnen, och följden av de
s. k. sammanslagningarna blir att arbetarbefolkningen blir utan teater.
Av övriga teatrar ha 12 helt enkelt stängts av myndigheterna och
ytterligare ett antal ha dukat under i den ojämna kampen. Men
samtidigt starta flera arbetarteatrar ånyo, teater förbundet verkar
alltjämt och det folkliga teaterbehovet visar sig vara så stort, att
teaterrörelsen trots de tryckande förhållandena än en gång håller på att
taga ny fart. Först nu framträder det med full tydlighet i huru
hög-grad teatern varit ett livsbehov för landets finska befolkning.
Typiska ha Åbo teater förhållanden varit. Förut erhöll teatern
betydande statsunderstöd, t. ex. år 1927 Fmk. 60,000: —, men under de
senaste åren har den erhållit blott obetydliga summor. Professor
Lau-rila har sökt förmå teatern att låta sammanslå sig med Åbo finska
borgerliga teater, men då bägge teatrarna vägrat i lika lydande
motiveringar att gå in på sammanslagningen, har Laurila som
repressalieåtgärd föreslagit att arbetarteatern skulle bliva helt utan understöd
medan den borgerliga alltjämt skulle erhålla oförändrat samma
belopp. Likväl har undervisningsminister Mantere beviljat även
arbetarteatern ett mindre understöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
