Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Åström, O.: Den tyska kyrkans läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 O. Åström
preussiska adeln, den mycket hatade och mycket beundrade, men
sällan rätt förstådda. Det finnes ingen grund att betvivla att
adelselitens hängivna anslutning till kyrkan var ärlig om ock ibland naiv.
Ett gott exempel är kejsar Wilhelm I själv. Bismarck berättar i sina
minnen, hur kejsaren som yngre en gång i samtal betecknade
pietis-men som hycklande och falsk. Bismarcks fråga vad då prinsen
menade med pietism återkastades till honom och på hans svar att därmed
menades en ärlig kristustro förklarade prinsen förgrymmad att den
vore en skälm som inte hade det. Bismarcks egen historia är ytterst
intressant för belysningen av dessa spörsmål. I Erich Mareks
berömda "Bismarcks ungdom" återfinnes en skildring såväl av de
skiftande lynnesdragen i den pietistiska pommerska adeln som av
huvudfigurens egen Irasfria utvecklingsgång. Den intresserade återfinner
ett sammandrag i Lydia Wahlströms bok Katolskt och protestantiskt.
Andra typiska gestalter är brödrakretsen Gerlach som under Fredrik
Wilhelm IV utövade ett bestämmande inflytande på rikets affärer, den
berömde krigsministern greve Albrecht von Roon och senare Wilhelm
II :s förtrogne fältmarskalk Waldersee. Hur betydelsefull adelns roll
var när det gällde att uppställa idealkaraktärer som föredömen i det
politiska livet visar det faktum att Weimarrepubliken 1925 icke
kunde finna en bättre toppfigur på sin demokratiska organisation än den
preussiske junkern Hindenburg. Någon har sagt att det endast finns
fyra stora typskapande makter i Europas historia: de äro fransk
akademi, engelsk puritanism, preussisk generalstab och Vatikanen.
Att den preussiska adelns inflytande icke väges enbart med dess
sociala makt framgår av fakta, oaktat junkerdömet ännu innehar en stor
del av Tysklands jord. Men jämte adeln fanns också andra
väckelsekretsar av lutersk typ särskilt bland bönder och hantverkare men de
var starkt lokalt begränsade och fingo intet avgörande inflytande i
den organisatoriska splittring som kännetecknade den luterska
kyrkans 28 olika landskyrkor. Då nu ofta kristen lösen gavs av adeln
också i den politiska striden kom kyrkan övervägande att vända
tvångssidorna i sin förkunnelse mot den radikala oppositionen av
olika färg. Det finns i och för sig intet skäl varför inte en politisk
oppositionsrörelse kan vara kristet färgad och vi ha många exempel
på sådana rörelser. Likaväl som 16(X)-talets svenska krigaradel
kunde den moderna politiska radikalismen gå till strids under kristna
fanor men på grund av den kvietistiska färgton som genomgår
särskilt den tyska luterdomen allt från Luthers berömda ingripande
mot bondeupproret är den officiella religionen härvidlag i viss mån
komprometterad, och en ersättning a la Wesley kom aldrig till
Tyskland. Arbetarrörelsen kom sålunda till världen under medverkan av
den på samma gång intellektualistiska och likväl starkt
känslobetonade marxismen, oaktat man ur vissa synpunkter kan instämma i Viktor
Rydbergs ord, att detta accepterande av materialistiska paroller var
världshistoriens största dumhet. Men utom ovan anförda skäl
härtill märkes att prästerskapet ofta ingrep positivt till stöd för adelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
