Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
4.3.1937.
D
EN DEPRESSION, som följde på den sista högkonjunkturen,
kännetecknades liksom tidigare depressioner av fallande priser.
Då priserna ständigt gå ned reduceras företagens vinster eller
förbytas i förluster. Det leder till minskad företagsamhet, stillastående
och arbetslöshet. Ett av målen för depressionens övervinnande blev
därför helt naturligt att söka hejda prisfallet och om möjligt återföra
prisnivån till vad den tidigare varit, även om något klart mål därvid
icke kunde sättas. Det gällde framför allt partipriserna, som hårdast
drabbats av prisfallet. Priserna på konsumtionsvaror hade däremot
reagerat mindre och något behov av prisstegring för dem förelåg icke
i samma utsträckning, om man bortser från livsmedel. Jordbrukets
ställning var nämligen sådan, att en prisökning på
jordbruksprodukter måste anses ofrånkomlig, om utvecklingen ej skulle leda till
ruin för många jordbrukare. Det blev ju också den brygga på
vilken bönder och arbetare möttes, att stöd skulle ges jordbruket
samtidigt som allmänna arbeten igångsattes för att mota arbetslösheten.
Försöken att hejda prisfallet och stimulera till prisökning
möjliggjordes genom att kronan avkopplades från sitt gamla samband med
guld. Den svenska devalveringen skedde visserligen icke med målet
klart för ögonen utan kom tvärtom som en nödvändighet efter vilken
få längtade, men de följande konsekvenserna voro icke desto mindre
en klar följd av devalveringen. Då den politik skulle bestämmas,
som borde framdeles följas under ett fritt myntsystem utan
anknytning till guld, valdes som norm, att man skulle se till, att
levnadskostnaderna icke mera märkbart påverkades. Om det var den i allo
lyckligaste formuleringen kan man visserligen diskutera, men att detta
varit rättesnöret kan man icke bestrida. För att kunna följa
prisutvecklingen i fråga om levnadskostnaderna inrättade riksbanken ett
särskilt konsumtionsvaruindex med bas i september 1931, då
guldmyntfoten övergavs.
Utvecklingen därefter har förlupit på det eftersträvade sättet.
Efter ett första för tidigt försök att anknyta kronan till det engelska
pundet nådde man så småningom en fast växelkurs vid 19,40 för ett
pund. Denna fasta växelkurs har därefter alldeles otvivelaktigt varit
9 Tiden N:r j. igjr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
