Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Svanberg, Victor: Dör vår lyrik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Victor Svanberg
Ebbe Reuterdahl skriver också fosterländsk poesi. Ehuru han
hyllar Verner von Heidenstam, äro hans verkliga läromästare göterna i
förra seklets början. Så här hyllar han Sverge:
Sverge, dyra fosterjord,
rikast uti nord,
ådror utav järn och malmer,
ådror fromhetsliv och psalmer.
Tusen sjöar, kobbar, skär.
Sockenkyrkor här och där.
Land och solskenslågor
längs med havens vågor.
Land i månskensnätter
uti skogar, slätter.
Hell dig, fridens fria jord,
rikast uti nord.
Han predikar nationellt korståg mot klasskamp, blodröda fanor
och annat otyg. Här sviker honom de tegnérska vokabulären, men
han trampar på oförfärat. I grupper på fyra manas de tappre att
likt befrielsevindar tränga in i stugorna, feja logar och bekransa
baracker samt svänga friskt om med pigor och drängar i livliga gamla
danser, dymedelst utrotande den osunda jazzen.
Vindar älskar Reuterdahl även i andra sammanhang än politiska.
En gång svänger han utan alla propagandistiska avsikter om med
några småflickor, varvid han och de leka att de äro "små vindar —
som smeka och ruska och linda — var blomst i den blomstrande
vår". Luftigare och oskuldsfullare är det ju svårt att vara.
Men vår skald slår sina egna rekord i sant naiv skaparglädje,
när han presenterar sin häpnande samtid ett bröllopskväde, vari det
"vimlar av glada eoner (rim: toner), medan "vårbruden släpar sin
luftiga kjol" (rim: sol). Smittade av bröllopsyran företaga sig
parkens träd följande märkliga kraftprov:
Och kronornas grenar i parken
slå svällande ut varje knopp, varje lem
och höja dem högt Över marken
till strålande bruddiadem.
Detta strålande pekoral, som vårt största förlag befordrat till tryck
och oifentlighet, ger en lärdom, som då och då behöver läras om, den
nämligen att okritisk traditionalism är den sämsta tänkbara garantin
för snille och smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
