- Project Runeberg -  Tiden / Tjugonionde årgången. 1937 /
157

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Svanberg, Victor: Dör vår lyrik?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dör vår lyrikf 157

stil, gångna generationer lämnat i arv åt nutiden. Han finner sig i
att en ny kreatursras importeras och uttränger den inhemska, och
såningsmaskinen låter han mottaga välsignelse av anfaderns skugga
på Söderslätt:

Du ser ^hans skugga vart du dig vänder,
varhelst en man med maskinen kör,
och säden signas av döda händer
om än den rinner ur hårda rör.

Så blir Gabriel Jönsson en lovprisare av de sista årens svenska
välstånd — nära nog den enda bland våra poeter. Det är nämligen
påfallande, hur mycket mera än vårt lands lycka de internationella
olyckorna sysselsätta våra diktare och ge stoff åt deras livstolkning.
Ekelöf är som vi funnit absolut pessimist och Ebbe Linde åtminstone
social pessimist.

En annan intighetspredikant är C. E. Englund. När han kallar
sin diktsamling i år Alla går vi mot tystnaden, är individens,
släktets och jordens utslocknande i hans tankar, men den aktuella
bakgrunden får man i en sådan dikt som "Diktaturernas offer’’. Från
ett samhälle av dumhet, tukthus och organiserad lögn, av plågade
fångar och jäktade fångvaktare flyr han till naturen: "Gräset är
hatlöst." Men lika litet som Ekelöf kan Englund behålla naturen
ogrumlad av ångesten. Hans typiska landskap darrar av samma
skälvande oro som hans människor:

Månskäran travar i rökig dal,
skälver vid spöklik sjö.
Skymningens s<kugglek kring risiga snår,
kvällstunga vindar i sorgernas spår,
skälver vid spöklik sjö.

— skymningen spårar i hlodig snö
oss som en gång skall dö–

Antydan och upprepning äro de konstmedel, med vilka denne
anspråkslöse poet ger form åt en ängslan, som tycks oläklig.

Priset i nattsvart pessimism tar emellertid i år liksom många
gånger förut Johannes Edfelt. / denna natt framställer hela tillvaron
som ett ångestfyllt Getsemane och ett bloddrypande Golgata. Det är
svårt att vederlägga vare sig den personliga eller den världspolitiska
giltigheten i denna svartsyn; men jag kan omöjligen betvinga min
motvilja mot Edfelts sätt att slå poetiskt mynt av den. Om under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:39:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1937/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free