Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - Lindqulst, Sven G.: Köpkraft och krisberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpkraf t och krisberedskap 211
K är lika med det totala investerade kapitalet, utan häns}!! tagen till dettas
sammansättning i konstant och variabelt och med antagande av d3mamisk
pro-portionalitet mellan produktionens båda sfärer. Reinvesteringen av vinstdelen
a (ackumulationen) antages försiggå under för kapitalet absolut gynnsamma
omständigheter, d. v. s. konstanta priser på alla produktionsfaktorer, tillgång
på tillskottsarbetskraft men frånvaro av socialpolitik e. a. bördor samt full
avsättning till konstanta priser för alla utmognade produkter. Kapitalistklassens
konsumtionsdel betecknas med k, medan p anger profitkvoten.
Konsumtionsdelen antages konstant, eftersom konsumtionen för kapitalistklassen som
tota-litet kan anses vara konventionellt fixerad och tämligen orörlig. Beträffande
lönesumman antages att denna direkt konsumeras genom själva
produktionsprocessen; de varor, som åtgå för arbetskraftens uppehälle representera ju i
denna endast en del av kapitalet.
t anger värdet av det beräknade effektivitetstillskott, som den genom
ackumulationen förbättrade tekniken medför. Koefficiientens absoluta storlek kan synas
godtycklig, men även om man antager en så pass gynnsam teknisk
produktionsutveckling som 5 proc. årligen blir resultatet detsamma som i de enkla schemata.
I samtliga fall stegras profikvot och profitmassa till en början mycket
snabbt; så småningom nås profitkvotens maximum (under resp. 11, 4, 7 och 8
året) medan profitmassan alltjämt ökar. Underhand sjunker profitkvoten
under utgångslägets procenttal, i tab. II och III under resp. 13 och 17 året.
Naturligtvis äro alla schemata av denna karaktär otillräckliga för
bedömandet av den aktuella utvecklingen, men de ange i alla fall huvudtendensen hos
denna.
Vid dessa resonemang har ingen hänsyn tagits till
befolkningsutvecklingen, men uppenbart är att denna spelar en mycket stor roll. I
World Economic Survey 1933—34 (heter det på sid. 64:
"Mellanål-derns och överålderns grupper ha en tendens att växa, färre nya
rekryter uppenbara sig på arbetsmarknaden, och resultatet blir en stark
tendens till stigande löner och växande kapitalerihet per arbetare.
Den växande rikedomen i samhället leder till en ackumulering av
kapital och därigenom till lägre räntefot, såvida icke detta
förhindras genom utlåning till andra samhällen med brist på kapital."
Otto Bauer uppgjorde emellertid en gång^ ett schema liknande de
här framställda, ehuru mera komplicerade, vari han räknade in också
befolkningsutvecklingen. Men också dessa schemata leda förr eller
senare till sammanbrott (eihuru Bauer själv icke trodde detta.)
Resultatet av sådana sammanbrott på grund av sänkt räntabilitet måste
bli en avvärdering av redan bestående kapital liksom av alla på
marknaden befintliga, redan producerade varor, eller med andra ord just
I polemiken mot Rosa Luxemburg; se Tiden 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
