Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - Lindqulst, Sven G.: Köpkraft och krisberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpkraf t och krisberedskap 213
produktionen öka ytterligare ocli utöver den köpkraftsökning, som
prisfallet i sig innebar. Det hela blir en circulus vitiosus.
Om Uhléns resonemang vore riktigt, skulle inflationens
konjunk-turstimulerande verkan bli obegriplig. Inflationen — och den svenska
krispolitiken bygger på inflationistiska åtgärder — innebär en
reallöneförsämring genom stegrade priser. Köpkraften borde härigenom
minskas, men icke desto mindre fortsätter återhämtningen, därför
att räntabiliteten tillfälligt förbättrats.
iDet är förvånande att Uhlén, som ändå vid flera tillfällen snuddar
vid kapitalvaruefterfrågan, icke ägnar denna väsentliga punkt en
utförligare behandling. Han påstår själv, att om endast köpkraften
här effektuerades skulle överflödskriser icke uppstå. Jag tror mig
ha visat, att en sådan efterfrågan endast skulle kumulera
motsättningarna och skapa betingelser för en än mer katastrofal kris. Men
ändå måste här problemets kärna ligga och för en rationell politisk
ekonomi te sig i frågeställningen: vad kan göras för att den reala
kapitalbildningens ’’språng"-karaktär avlöses ?
Detta är krisberedskapens problem.
Uppenbarligen blir för en socialist uppmjukandet av övergångarna
mellan konjunkturcykelns faser lika med ett åstadkommande av
kontinuerligt förbättrade sociala förhållanden. I fördelningen av
samhällets totala produktionsresultat deltager "samhället" med en allt
större andel. Att här tro sig kunna laborera med kontinuerliga och
automatiska prisfall är att blunda för beskaffenheten av det samhälle,
i vilket vi lever. Den djupare innebörden i 1933 års krispolitik var de
allmänna arbetena, vilka i och för sig innéburo en omfördelning av
den bestående rikedomen, d. v. s. en avvärdering av kapitalet genom
minskande av dess andel i produktionsresultatet. En rationell
krisberedskap kan nu genom en mångfald olika åtgärder göra denna
av-värderingsprocess jämnt fortlöpande. En så till synes periferisk
åtgärd som fri skolmateriel och fria skolfrukostar innebär utom sin
principiellt demokratiska karaktär dessutom en konsumtiv
socialisering, vilken för de små inkomsttagarna innebär en faktisk höjning av
1 evnads standarden.
Men självklart kunna icke sådana omfördelningar tillåtas bli
isolerade och planlösa. En samhällets kontroll över vinsten och
investeringar måste skapas. Liksom i den gemensamma samhälleliga
konsumtionen en högre kollektivistisk och socialistisk karaktär vinnes
än genom att låta ökningen uppträda individuellt, så skapas också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
