Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Svanberg, Victor: Ny och gammal vardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A^y och gammal vardag 243
Ny kvinna av Eva Berg? Att en ung stockholmsdam bryter sig
ut ur en stelnad och tillgjord fäderneärvd miljö och efter litet om
och men finner sig tillrätta i ett enkelt norrlandshem, är det något
att bjuda under den anspråksfulla titeln "Ny kvinna"? Och hur
många gånger har man inte följt huvuddragen av det slags
kvinnoöde, som Anna Lena Elgström ägnar sig åt att skildra i tredje delen
av den biografiska romanen om Elsa, Elsa i männens värld? De
kvinnor, som med Elsa klaga, att männen aldrig kunna uppskatta dem
annat än som könsdjur, lida utan tvivel av ett månghundraårigt
samhällstillstånds svårutrotliga följder, men om de uppge sin
självständighet och finna sig i att vara dockor, kan ingen makt i världen
hjälpa dem. Olle Hedberg har återvänt till en motivkrets, som
ligger honom personligen närmare än de utifrån sedda
förförelsehistorier han några år envisats att briljera med. Jag är en prins
av blodet rör sig, liksom hans första böcker, om kontrasten emellan
två unga män, en livsoduglig och en själsligt mera välbalanserad,
denna gång är det en fysiskt frisk och en lytt bror, som genom
moralens ironi byta roller — den friske offrar sig för den ofärdige
i lekar, i kärlek och till sist genom ett heroiskt självmord. Detaljer
i denna själsprocess äro fint givna, men i sin helhet blir den ej
trovärdig, slutet är romaneskt överdrivet, utspekulerat, en pastisch
på försakelselegender ur fjärran tider. Hans Botwid är i sin
pessimistiska och passiva livsinställning besläktad med Olle Hedberg,
även om han i sitt konstnärskap går andra vägar. Han är
stockholmstristessens tolkare inom sin författargeneration. Hotet mot
vår kärlek heter den sista variationen på hans eviga tema:
misstänksamhetens förbannelse. Dess ämne är, att en man en gång
förhörts rörande ett mord och att detta förtär lyckan i ett erotiskt
samliv. En kvävande känsla av maktlöshet är vad författaren
meddelar sin läsare och vad han velat meddela. Naturligtvis kan man
ej uppställa något annat krav på en författare än att han ger
uttryck i dikt för erfarenheter ur det liv som han lever eller det liv
som han känner. Jag förnekar inte, att Botwid fyller detta krav,
men hans monotoni från bok till bok i fråga om ämnesval och
stämning är irriterande. Inte ens för pessimisten behöver världen
vara så trång som Botwids värld är. Själva bitterheten har givit
de stora svartsynsdiktarnas konst höjd och djup. Hos Botwid är
allting smått, platt, oväsentligt.
I ännu högre grad gäller detta omdöme om Hammenhögs senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
