Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Svanberg, Victor: Ny och gammal vardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Victor Svanberg
opus, Esthers och Alberts äktenskap. Det är inget fel på dess ämne.
En man har slag i slag haft två kärleksförhållanden. Den ena
kvinnan har fött honom en son och dött, den andra kvinnan har
han gift sig med och lever sedan sex år ett lugnt, vanemässigt
familjeliv med henne och deras son. Så blir hans oäkta son sjuk och han
vill ta barnet till sitt hem. Hustrun motsätter sig, frenetiskt och till
sist hysteriskt. Det är ett centralt problem både ur psykologisk
synpunkt och ur social synpunkt, i en tid då gränsen mellan äktenskap
och fri kärlek blivit svävande och de utomäktenskapliga barnens
likställighet med de inomäktenskapliga är i princip erkänd.
Ham-menhög redogör för fallet detaljrikt — som man kunde vänta av
honom — men dock med en koncentration, som betecknar ett
framsteg från den olidliga bredden i hans närmast föregående böcker,
han fördelar också opartiskt sin sympati på de medspelande i det
lilla familjedramat, låt vara att inlevelsen är starkast i fråga om
den manliga parten. Vad är det då som fattas, vad är det som
gör hans bok till en likgiltig bok, i jämförelse med Brenners "Ny
vardag"? Det är bristen på perspektiv. Det är bra att en diktare
kan komma nära de människor han skildrar, ja det är nödvändigt,
att han identifierar sig med dem, men han måste också kunna
höja sig över dem och se dem på långt håll. Han skall vara ett
med sin hjälte, men han skall också vara sin hjältes motsats. Det
är mycket begärt, jag medger det. Men av en diktare begär man
mycket. Annars kallar man honom inte diktare.
Agnes von Krusenstjerna är en lika god iakttagare som
Hammen-hög och förfogar därtill över någonting som han alldeles saknar:
personlig stilkonst. Hon har också kunnat höja sig till överblick
och det som Fröding kallade "sammansyn". I sin första
romanserie, Tonyböckerna, sågs hela tillvaron ur en sinnessjuks synvinkel,
i den därpå följande Pahlenserien var den sexuella monomanin
ledmotivet. Hon är nu ett stycke på väg i en ny romansvit, som hon
kallar Fattigadel; dess andra volym bär namnet Dunklet mellan
träden. Där skildras herrgårdsfolks och adliga militärers prekära
tillvaro. Inte bara husmodern utan även husfadern själv diskuterar
ingående, hur pass dyra maträtter man har råd till på de
nödvändiga representationsmiddagarna. En ung ädling gifter sig rikt
borgerligt och får bittert känna, hur illa den fina fattigdomen passar
till den plumpa rikedomen. Denna sociala motsats mellan adel och
borgare är i våra dagar för oväsentlig i det levande livet och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
