Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Svanberg, Victor: Ny och gammal vardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A^y och gammal vardag 247
För den som går nära, upplöser sig massan i individer. En europé
tycker, att alla kineser äro lika som bär. En tids umgänge med
kineser skall lära honom, att de äro individer. Vi svenskar äro
ej utan skäl stolta över klassmurarnas ringa höjd i vårt land, men
alltför många överklassare se alltjämt på arbetarna som europén
på kineser. Han inbillar sig att arbetsbyxorna och overallen göra
sina bärare tröstlöst enahanda. Han går dem inte nog nära för att
upptäcka individerna. Även när han läser böcker om arbetare
märker han upprepningarna och förbiser variationerna och nyanserna.
Och dock borde en oförvillad bedömare ha lätt att medge, att de
människor, som möta en i proletärromanerna, inte är mindre
individualiserade än romanernas borgare utan tvärtom mera särpräglade.
Naturligtvis finnas motsvarigheter till Hammenhögs
dussinmänniskor inom arbetarskildringens porträttgalleri. Muren av Willy
Walfridsson är befolkad av dem. Det är en flärdfri men alltför
lidelsefri snabbrevy över ett par arbetarfamiljers öden, framför allt
bekymmerna om de uppväxande barnen, särskilt en son som leker
kärlekslek med en ’’radikal" överklassflicka. Den kraft, varmed
Walfridsson återgav aAetslöshetens elände, saknas här så gott som
fullständigt. Satsen, att varje människa kan skriva en roman,
nämligen den hon upplevt, och kan göra det utan att utveckla någon
konstnärlig förmåga, gäller måhända Sally Salminens debut-,
pris-och succébok Katrina. Den är laddad med stoff: en åländsk
sjömanshustrus slit och släp för att med en odåga till man och
utsugen av sina ai^betsgivare storbönderna, hålla svälten utanför
knutarna. Fakta tala för sig själva, någon stil, någon personlig ton
lämna de ej rum för. Det är en stark bok om en stark kvinna,
men jag är mycket osäker, huruvida den ger löfte om en ny
författarindividualitet.
Osvuret är dock bäst, ty med ungefär samma egenskaper som
Salminen har Moa Martinson på ett par år skaffat sig en säker
position i vårt litterära liv. Det är knappast någon av våra nu
verksamma författare, som bättre än hon förtjänar att kallas realist,
realist sans phrase. Sund, okuvlig vitalitet är hennes kännemärke.
Mor gifter sig är den fyndiga titeln på hennes sista och
omfångsrikaste, uppenbarligen ganska självbiografiska roman. Den handlar
om en flickas uppväxt i ett hem, där modern är kraftkällan. Det
uppväxande barnet är en motsvarighet till hjälten i Värnlunds sista
opus, en kvinnlig motsvarighet, men mycket livskraftigare. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
