Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Litteratur - Hjörne: Femte länken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261 Litteratur
verkar då en smula misstänkt; den förefaller ha mycket prosaiska
ekonomiska motiv. På den puinkteni ge vi oss aldrig, säger en av
arbets»-givarnas främste, och en arbetarledare förklarar att det blir storstrid
om avtalen förr eller senare. Här skall det visa sig om den nordiskai
samkänslan verkligen genomsyrat de finska arbetsgivarnia eller om de vilja
klänga sig fast vid en position, som deras kolleger i Skandiaiavien
övergivit för flera decennier sedan. Det är ett ironiiskt faktum, att de finska
arbetarnas effektivaste propaganda i striden för nya avtal är ett uttalandie
av — Svenska arbetsgivarföreningen direktör G. Söderlund. I föredrag
och broschyrer citerar man dennes starka lovord åt fackföreniingsrörelsen>
och hans prisande av kollektivavtalen, »en fast grund för stabilisering
av arbetsförhållandena».
Förf. tror att främsta orsaken till motsättningen mellan Svinhufvud
och socialdemokraterna legat i de sistnämndas förmodade obenägenhet
att fullfölja moderniseringen av försvaret vid ett övertagande av
regeringsansvaret. Sannolikt var väl Svinhufvuds inställning betingad av åldringens
oförmåga att följa med en snabbt ridande tid. Tainners bekännelser till
den lugna demokratiska utvecklingen ha varit så tydliga man kan begära,
och Svinhufvud har dragit åtskilligt löje över den finska demokraitin
genom sin bromsningspolitik. Något sådant som att ett parti utgått som
segrare vid ett val och icke fått bilda regering skulle icke gått för sig
varken i England eller i de skandinaviska kungarikena, påpekade Tanner
i ett föredrag och fortsatte: man ser att monarkin är mera utvecklad än
republiken i vissa fall; på skämt har det beklaigats att Finland icke har
en kung.
Ett annat uttalande av Taniner är värt att aniföra i detta sammanhang.
Det drar upp en jämförelse åt annat håll, och en icke mindre upplysande.
»Här sikryter Mussio/lini över de sumpmarker som torrlagts under hans
regeringstid, och tidningarnia världeni runt anföra det som ett bevis på
diktaturens välsignelsebringande statsledning. Här i vårt demokratiska
Finland torrlägga vi lika mycket sumpmarker under ett år som italienarna
på fjorton.» Jämförelsen är hälsosam, icke minst för resenärer i
diktaturländer, som finna märkvärdigheter i de enklaste företeelser, vilkas
motsvarigheter i hemlandet de icke ägna en tanke.
Hjörnes arbete ger en i det hela pålitlig orienterimg om finska politiska
förhållanden och propagerar därjämte för en sak som måste ligga oss
alla om hjärtat: förbrödringen i Norden. Det örat vill man gärna höra
piå, även om man inte är fullt så optimistisk som författaren när hän
betygar sin tro att de svensk-finska relationierna en gång skola få samma
förälskade hjärtlighet som de svensk-norska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
