Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Köpkraft och krisberedskap än en gång, ett genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Köpkraft och krisberedskap’’ än en gång 269
snittliga omfattning, eller än mera preciserat (risk för ny anklagelse
för truism): för omfattningen av den del av produktionen, som
motsvarar förbrukningen. Om reallönen — pr capita, när det är fråga om
individernia, reallönens totalbelopp, när det är fråga om massan — icke
skulle bestämma löntagaruias och de av löntagarnas köpkraft beroende
befolkningskategorieTnas förbrukning eller, med andra ord, derasi andel
i produktio,nens resultat — vad är det då, som i detta avsieende är
bestämmande? Jag har i förbigående sagt framställt frågan åtskilliga
gånger även offentligt men i de fall j,a,g fått något svar alls, så har det
alltid varit något, som i sak fullt och helt överensstämt med mitt eget.
Och hur skulle ett annat svar vara möjligt, om man vill hålla sig på
jorden, till de ofrånkomliga realiteterna? Men ett sådant svar innebär
också erkännandet ,av att köpkraftsteorins grundförutsättning är riktig.
Viill man efter det ett sådant erkännande givits spetsa till diskussionen
genom att beteckna köpkraftsteorin som en absurditet, så måste man
också, liksom Sven G. Lindquist, pådikta sina motståndare niågot annat
än de sagt eller skrivit — vilket åtminstone i det senare fallet icke är
alldeles riskfritt, även om det naturligtvis till att börja med är
bekvämare att piska den djävul man själv målat på en vägg, än den man
handgripligen måste söka få fatt på.
Jag har aldrig påstått att »lönerörelser» i och för sig »inverka
bestämmande» (alltså avgörande) »på konjunkturförlopipet», jag har aldrig
på något sätt sökt göra gällande »att fackliga aittaicker med kontinuerliga
lönestegringar som resultatet innebära krisproblemets definitiva lösningy>
(kursiv, av undert.) och jag har aldrig, ehuru jag på (grund av
erfarenhet väntat mig åtskilligt, räknat med risken av att en kritiker 1 en
socialdemokratisk publikation skulle (som artikelförf. gör) tillvita mig
att jag, som dagligen med öppna ögon sysslar med
kaipitalistsamhäl-lets mest hårdhänta ekonomiska realiteter, skulle gå omkring och drömma
om »att det kapitalistiska systemet sikall avstå från att vara
kapitalistiskt, d. v. s. avstå från vinsten och därmed socialisera sig självt».
Själva tillvitelsen är i detta fall absurd, om man nu skall använda denna,
av den Casselska skolan särskilt guterade term.
Däremot har jag påstått att köpkraftsteorin av naturliga skäl kan
tillämpas endast till en viss gräns inom ramen för det nuvarande
produktions- och fördelningssystemet, att förutsättniittgen för dess
tillämpning helt och fullt är att produktionen och fördelningen av produktionens
resultat ställes helt och fullt i samihällsintresisets, d. v. s. allas vårt
gemensamma intresses tjänst (vilket hittills ansetts vara sociailismens
grundtanke, inte sant!) och slutligen har jag, i den —• tydHgen fåvitska
— förhoppningen att kunna förebygga allt för grova vantolkningar av
min framställning, till yttermera visso under särskild rubrik (sid. 90)
skrivit följande (som jag förmodar artikelförfattaren icke observerat):
Omläggning av produktions- och fördelningssystemet nödvändig.
Det är fullkomligt klart, att en planhushållning så effektiv, att
befolkningen kan och får förbruka allt vad som kan produceras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
