Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 25 juni 1937 - Fredriksson, Karl: Socialismens värdenormer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Karl Fredriksson
härmed fsoni det högstia värde. Att sålunda som ett mål uppställa ökat utrymme
för människans fria aktivitet är något väsensskilt från predikandet av lättjans
evangelium — om nu detta gentemot misstydningar behöver särskilt påpekas.
Folkhushållningens översta problem är alltså att förminska sitt eget utrymme
inom isamhällsiliv och individuell tillvaro. Lösningen av detta problem, det må
här infogas, är icke ens till sin riktning alldeles otvivelaktig.
Det ligger i den senaste uitvecklingsperiodens allmänna kynne att vilja vinna
det fria aktionsfältet utanför ekonomins sfär genom att öka hushållningens
effektivitet i förhåillande tilil, resp. snabbare än de behov samhällsekonomin skall
tillgodose. Det finns dock en annan linje — ej betydelselös ur socialiseringens
synpunkt — nämligen en sådan oimvärdening av dessa behov, att den
utom-ekonomiska liivssfären ökas. Utan aillt tvivel, missnöjet med ett otiillf reds
ställande materiellt underlag för livsföringen har varit och är en kraftigt
pådrivande framstegskraft. Det utesluter icke, att iförnöjisamhet med en viss
uppnådd standard av den behovstäcknling som nu ’sysselsätter ffolkhushållet till den
ojämförligt största delen, kan bliva en annan, ingen kan veta hur stark kraft
till framsteg — om människornas fria laktivitet betraktas som det högsta värdet.
Man finner inom socialiseringens idévärld vid sidan av vällevnadsideologi
även en utpräglad puritansk strömning. Den kan komma att spela en större
roll än man nu anar, sedan den materiella levnadsstandarden blivit mera
allmänt höjd och socialiseringens framväxt riktat uppmärksamheten helt
annorlunda än nu på vad folkhushållmngens samfällda resultat ger och kräver. Det
kan då gå lUpp för människorna, att de få en mager frihet mot sin myckna
ekonomiska sys sel,sättning, just emedan de av densamma begära en mängd
ganska onödiga ting, vilkas konsumerande alls icke lUppväger frihetsförlusten.
För oss måste det emellertid framstå som ett ifaktum, att "folkhushållningen"
i en mycket materiell mening tillsvidare kommer att lutfylla en mycket stor
del av den mänskliga tillvaron. Vi hålla o’S(S nu i fortsättniingen inom dess sfär.
2. Folkhushållningen fyller bra sin uppgift i den mån den förmår att ge
bärgning — för att använda ett blygsammare, antagligen också för
normalmänniskans anspråk mera adekvat uttryck än välstånd —- åt samhällets alla
medlemmar. Detta är en norm, som bör kategoriskt vidhållas, även med
understrykningen av "alla". Den innebär icke något godtyckligt fantasteri utan
tränger alltmer in i det allmänna medvetandet. För att ta ett extremt exempel.
Även den grövste förbrytare är i länder som avskaffat dödsstraffet genom
samhället tillförsäkrad livstidsförsörjning. Eller ett fall av större allmän
räckvidd. All fattigvårdslagstiftning nu för tiden villar jiu på den allmänna
förnimmelsen — den juridiska rätten till understöd må vara aldrig så omstridd —
att ett mänskligt samhälle icke tillåter att människor dö genom svält. Faktiskt
godtar rättsmedvetandet ett visst minimum av försörjning oberoende av
prestationen.
Att detta minimum höjes liksom den praktiskt vida mer bet3^delsefulla
undergränsen för den bärgning, som i samhället uppnås av dess arbetande
medlemmar, är i och för sig ett kriterium på bättre folkhushållning.
3. Folkhushållet bör utnyttja allas förmåga att bidra till sin och andras
försörjning. Med vittgående arbetsdelning odi byteshushållning följer, att
människorna försörja varandra, då de försörja sig själva. Detta behöver alls icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
