Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 25 juni 1937 - Fredriksson, Karl: Socialismens värdenormer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialismens värdenormer 28v^
innebära att söka folkhusdiållets ideal för sin organisation i den allmänna
försörjningsinrättningen. Människorna försörja varandra bättre genom att
försörja sig själva så gott de knnna. Mycket måste ju bli över för dem, som
icke kunna försörja sig.
Det är därför ett företräde hos ett folkbushåll, om dess hela struktur
förmår stimulera envar samhällsmedlem till egna prestationer. Att andel i
prestationer och andel i reisiultat ställes i ett direkt samband är ur denna synpunkt
ett berättigat tillgodoseende av det samfällda intresset.
De bägge under 1. och 2. uppställda normerna äro tillhopa uttryck för en
gemensam princip, den mänskliga likvärdigheten. Denna grundsats har ett
dubbelansikte. Det ena vänt mot konsumtionen, det landra mot produktionen, på
bägge områdena krävande att människorna skola behandlas och behandla
varann som likar. Den behöver icke, kan ooh ibör ej innefatta en
niekanisk-matematisk likställighet (lika arbete, lika ikonsumtion). Ur de bägge nyss
utvecklade normerna kan man icke deducera fram en i och för sig riktig
fördelningsprincip. Man kan erkänna allas dikmätiga intresse av att få sin
bärgning och utpeka jämnheten isom en riktpunkt men samtidigt erkänna som ett
allas samfällda intresse att stimulera de enskilda insatserna, eventuellt genom
fördelningsgrunder som icke motsvara någon matematisk likställighet.
Likvärdigheten är en "inre", principiell. Den framträder kanske tydligast
däri, att ingen olikvärdighet godtages som naturlig eller given. En
uppdelning a priori i klasser med klassfördelar och klassnackdelar kan icke accepteras.
De olikheter som förekomma mellan individer eller grupper måste vara
grundade i den samfällda fördelen. Sålunda får den som icke försörjer sig genom
att tillhandahålla varor eller tjänster, dem andra äro villiga att betala för,
dokumentera sin raison d’étre antingen genom att lutföra någon annan funktion
av tillräcklig betydelse för samhällsekonomin (tilläventyrs som kapital"bildare")
eller genom allmänt humanitära grunder (åldringar, invalider). Barnens
underhåll kan samhällsekonomiskt betraktas som kapitalplacering, de arbetslösas
grundas på både ekonomiska och humanitära skäl.
4. Huru människorna trivas med sin tillvaro är en ytterligare viktig mätare
på bättre eller sämre folkhiushåll. Denna måttstocks betydelse växer, då den
materiella standarden höjts över ett lågt minimum. Trivseln koncentrerar sig
framför allt på en sak: friheten. Inom tillvarons ekonomiska sfär framträder
denna betingelse för att trivas på mångahanda sätt. På konsumtionens område
uti friheten att variera förbrukningen, friheten att välja konsumtionsartiklar,
frihet överhuvud till en individuell livsgestaltning. På produktionens område i
frihet att välja yr^ke och sysselsättning, en viss rörelsefrihet i det utövade yrket,
en ställning överhuvud i produktionsprocessen, som pmncipiellt icke får vara
redskapets utan innehåller ett tillbörligt, efter verksamheten avpassat moment
av fritt gestaltande verksamhet.
I socialiseringens motivkrets spela hithörande värderingsnormer en mycket
viktig roll. Det kan ifrågasättas, om ej de arbetandes förändrade ställning
inom prodiuktionen får tillerkännas tyngre valör än välståndsmotivet. För
socialiseringens Utformning i den ena eller andra typen är i varje fall en högre
eller lägre iipptaxering av frihetsmotivets valör av grundläggande betydelse.
Socialiseringsnämnden vill för sin del skjuta det starkt i förgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
