Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Bengtsson, Alg.: Om kakan delades lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kakan delades lika 329
tyder automatiskt, menar man, ett ökat välstånd åt allt bredare
folklager. De senare årens påfrestande händelser tycker man annars
ganska hårdhänt ha inpräntat en helt annan läxa. Aldrig tidigare
har väl kapitalet flutit kring detta gamla klot i rikligare flöden än
vad som skett under åren efter det stora kriget. Men ingen gång
förut i modern tid torde väl heller så många miljoner människor
under så långa perioder ställts utan sysselsättning och inkomst och
därmed bragts så nära gränsen av yttersta fattigdom och umbäranden.
Tjugotalets oerhörda kapitalbildning blev icke den faktor som gav
massorna ett tryggat ökat välstånd. Tvärtom blev detta ensidiga
tillgodoseende av en av produktionsfaktorerna en kraftigt bidragande
orsak till att systemet miste balansen. Detta bör lära oss något och
lärdomen kan ej vara någon annan än den, att kapitalbildning ensamt
är ej det sesam som förmår öppna dörrarna till det tryggade
välståndets riken. Det är ofrånkomligt att vad som hänt starkt hotar
kapitalets ställning som primus motor i det moderna samhällslivet, ja, det
kan ifrågasättas om den inte redan till stora delar är förlorad. En
grundlig omvärdering av produktionsfaktorernas inbördes
rangförhållanden har satt in och det är redan tydligt att kapitalet ■— och
"kapitalisten" — i framtiden får nöja sig med en något blygsammare
ställning.
Socialdemokratin anklagas ofta av motståndarna för att den skulle
lägga alltför stor vikt vid fördelningspolitiska åtgärder. Om partiet
i sin aktuella politik funnit det nödvändigt att särskilt hårt trycka på
fördelnings frågan så har detta dock skett på mycket goda grunder.
Man bör väl dock på intet håll kunna undgå se att det just var på den
punkten som det gamla systemet så kapitalt har misslyckats. Den
kris som nu skall vara på upphällningen var — därom tycks man
vara tämligen nära att enas — en överflödets och underkonsumtionens
kris. Den gav följaktligen ett utomordentligt skolexempel på
hurusom kapitalismens system väl hittills i rikt mått kunnat skapa men ej
lyckligt fördela denna världens goda. Det är naturligt om arvtagaren
i första hand tvingas sätta in där föregångaren brast. Den hårda
logik som ligger i denna politiska linje torde ej kunna rubbas av
välmenta önskningar i ena eller andra riktningen. Att resa en ny
ordning, med ur massornas synpunkt lyckligare fördelningstendenser,
med större jämvikt mellan produktion och förbrukning, mellan
nationens resurser och folkets välstånd, detta blir med nödvändighet
innebörden i varje politik som har till syftemål; en höjd levnadsstandard
för hela folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
