Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Björnberg, Arne: Det norske arbeiderparti fyller 50 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det norske arbeiderparti 335
ställdes i förgrunden, började nya signaler göra sig hörda. Omkring
1905 uppstod en opposition av klart radikal karaktär oCh med
Trond-hjem som ursprungsort. De följande åren, ända fram till landsmötet
1918, när denna opposition segrade, utgör en avgränsad period med
tydligt markerade kamplinjcr inom partiet. Denna tids våldsamma
brytningar och stridens slutliga resultat är det som givit den norska
arbetarrörelsen dess påfallande radikala, Tevolutionära drag.
Oppositionens iseger 1918 inndbar en avvikelse från partiets tidigare
utvecklingslinjer och en brytning med de banor som följdes av övriga
skandinaviska arbetarpartier. Åren närmast efter 1905
karakteriserades i Norge av en kraftig industriell expansion.
Industriarbetarklassen växte mycket hastigt och partiet i lika mån. Det genomgick
en utveckling så snabb och oförberedd att detta i och för sig •skapade
en kris inom rörelsen. Det lilla partiet utan starka traditioner blev
plötsligt Stort med rum för många stridiga viljor och skiftande åsikter.
Ganska tidigt lades grunden till en ungdomsrörelse med
antiparlamen-tarisk, revolutionär tendens. Att Hinke Bergegren och hans svenska
rörelse därvid spelat en roll som förebild torde vara ganska säkert.
Motsättningarna inom partiet, som för övrigt ganska väl
avspeglade den samtida situationen i den internationella arbetarvärlden,
gjorde sig framför allt gällande mellan partiets ledning å ena sidan
och ungdomsrörelsen och dess sympatisörer å den andra. Det dröjde
emellertid inte länge förrän striderna flyttade över även till
fackföreningsrörelsen. Läget på arbetsmarknaden, där fackföreningarnas
försök att inom det existerande samhällets ram förbättra arlbetamas
villkor vid denna tid av olika skäl lämnade ganska klena resultat,
bildade en god jordmån för den spirande syndikalismen. Det var också
efter syndikalistiska linjer som den s. k. fackoppositionen utvecklade
sig i Trondhjem, där den i en känd resolution av den 2 dec. 1911
formulerade sina krav. Oppositionens ledare var Martin Tranmael,
nu Ai^beiderbladets redaktör odh sedan 1918 partiets ojämförligt mest
inflytelserike man, en av de egendomligaste och mest intressanta
personligheter norsk politik haft att uppvisa.
Denna fackliga opposition förde snart över sin kamp till partiet,
där den vann den ena positionen efter den andra, tills den slutligen
segrade vid landsmötet 1918. Med det beslut som då fattades
karakteriserade sig partiet som ett revolutionärt klasskampsparti odh
förbehöll sig rätten till revolutionär massaktion i kampen för
arbetarklassens ekonomiska frigörelse. Under de passerade stridsåren hade
partiet växt och samtidigt ökat sin stortingsrepresentation, ehuru det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
