Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Beyer, Nils: Den opolitiska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 Nils Beyer
att vara siifflör, borde verkligen alla blivande skådespelerskor "puttes
i hullet’’, som en norsk tidning uttryckte det efter teaterns gästspel
i Oslo.
Den agiterande teatern framträdde obeslöjad vid en serie
föreställningar i våras, arrangerade på Konserthuset av den radikala
sammanslutningen Kulturfront. Per Lindberg hade där satt i scen
ett antikrigsstycke, Vi vill leva av amerikanen Irwin Shaw, som i
expressionistiska scener visar hur några i kriget dödade soldater
vägra att låta begrava sig. Befälet, som råkar i uppror över detta
fräcka myteri, skickar fram de efterlevande kvinnorna för att tala
förstånd med de döda. Det utspinner sig makabra samtal mellan de
likgröna figurerna, som halsstarrigt sticka upp ur jorden, och deras
hustrur, fästmör och mödrar. Skådespelet verkade kusligt, men
pacifistiskt till sin tendens har det ingen riktig politisk klo. Det ligger
en tragikomisk symbolik i själva effekten: detta liberala,
humanistiska krig mot kriget sättes i gång av människor, från vilka livet flytt
men som inte vilja acceptera att de äro döda. Enligt författarens
egen tidsbestämning utspelar sig handlingen till på köpet i "det krig
som bryter ut i morgon kväll" — han har alltså inte ens själv
någon förhoppning om att med sin pjäs kunna bidraga till dess
förhindrande. Den verkliga fredspropagandan är inte den som ropar
ack och ve inför krigets verkningar, utan den som avslöjar dess
orsaker.
Förra årets stora händelse på teaterfronten var Melodin som kom
bort, detta lyckokast av den kvicke och vanvördige dansken Kjeld
Abell. Hans nya stycke, med vilket han i Köpenhamn avancerat från
Riddersalen till Det kgl. Teater ooh i Stockholm från Vasan till
Dramaten, är ett satiriskt sagospel med den lockande titeln Eva gör
sin barnplikt.
Barnplikt — man jämföre benäget värnplikt! — är ett sådant där
danskt ord fynd, som kan komma det att vattna sig i munnen på
en gammal bläcksuddare. Innehållet är också mycket fyndigt
arrangerat : på en tavla på ett gammalt museum framleva Adam och Eva
sitt något enformiga liv — d. v. s. den slarvern Adam är för det
mesta borta och rumlar i Rubenssalen. En dag blir Eva slagen av
tanken, att hon i olikhet med andra människor inte haft någon
barndom och hon omplanteras av den mångförfarna Katharina av
Neder-bayern (okänd renässansmästare) som en nyfödd, skrikande barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
