Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Guelfat, Isaac: Oljeimperialismen i Nära östern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oljeimperialismen i Nära östern 355
Under förhandlingarnas gång för att reorganisera Turkiska
oljebolaget och rekonstituera det som Iraks oljebolag lyckades England
få San Remo-fördraget ändrat till sin fördel. Frankrike hade fått
löfte om 25 % av aktierna och dessutom skulle de lokala
regeringarna i de länder genom vilka rörledningen skulle gå (Syrien och
Libanon) erhålla 7,5 %. Det skulle ge Frankrike nära en tredjedel,
men de engelska oljekungarna lyckades reducera den isiffran med nära
10 procentdelar och det engelska inflytandet i bolaget förblev
övervägande.
Engelsk imperialism fick sålunda rätt att dra ledningen genom
franskt mandatområde, bygga vägar, militärt skydda bolagets
anläggningar och att frikallas från alla avgifter och skatter på petroleum
o. s. v. San Remo-fördraget möjliggjorde för England att genom
fransk-engelska bolag erhålla oljekoncessioner i alla franska kolonier
och områden under fransk kontroll, mandat eller inflytande såsom i
Algier, Tunis, Marocko etc.
’’Var och en vet", skrev den franske ekonomen Delaisi i sin bok
Olja, "att fransmän aldrig bevista bolagsstämmor. De resa inte till
London, där bolaget har sitt huvudkontor. De engelska bankerna å
andra sidan veta hur de skola placera aktierna för att vara säkra
om flertalet vid stämmorna’’. Den relativt blygsamma roll Frankrike
spelar i österns oljepolitik kan delvis förklaras av det franska
kapitalets natur. Det är passivt snarare än aktivt, en sak ’Som redan Lenin
i sin bok om Imperialismen 1916 konstaterat. Franskt kapital
föredrar en liten men säker avkastning framför de risker som ett aktivt
kapital löper.
Iraks oljebolag är det största i sitt slag i världen. Rörledningen
löper genom fem stater: Irak, Syrien, Libanon, Palestina och
Trans-jordanien. Oljan flyter i två parallella ledningar från sin källa i
Kirkuk till Hadiths vid Eufrat. Där viker en linje av mot nordväst
genom Horus till hamnen i Tripoli, som ligger inom franskt
mandatområde, och en annan går genom Transjordanien och Palestina till
hamnen i Haifa. Uppdelningen på två ledningar möjliggör pumpning
av oljan en distans om nära 2,000 km. Men det är icke bara en
teknisk fördel Utan nödvändiggjordes av politiska och strategiska skäl.
Den säkrar oljan i Haifa, även om det skulle uppstå politiska
differenser med Frankrike eller om ledningen skadas. Den strategiska
betydelsen ökas av det faktum, att det inte är långt till flottstationen
på Cypern och till Suez-kanalen. 200,000 ton material av alla slag
användes vid byggandet av ledningarna och nästan allt kom från
England och fördes till medelhavshamnarna på engelsk köl.
Då öppningshögtidligheterna ägde rum jämfördes företaget med
Suez- eller Panamakanalerna. 25,000 lådor med material för
telefon- och telegrafanläggningarna användes, 6,000 km. koppartråd,
120,000 isolatorer o. s. v.
Enligt låg uppskattning skola fälten vid Kirkuk kunna producera
4 milj. ton olja årligen. Överenskommelsen med Irak bestämmer den
årliga kvantiteten till 3 milj. ton, men skulle någon meningsskiljäktig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
